För det första vill jag bara klargöra att halshuggningen av mig själv i bilden senast är helt av anonymitetsskäl. (Det har absolut inget att göra med att jag utvecklat trippelhakor och har ett såndärt flin som säger att jag vet att jag blir fotad och jag vet att jag blir och se smådum ut iaf, men jag krystar fram ett smil ändå för att det hör till...) Bara så ni vet!
Min hjärna håller på att anpassa sig till ett liv där den inte behöver planera följande dag/dagar på förhand. Det är nästan för lätt! Däremot planerar jag butiksinköpen en halv vecka framåt :P
Jag håller sakta på att vänja mig att inte se så många människor som jag brukar varje dag och att inte få lika många intryck som förr. Vissa dagar är det attans jobbigt att vänja sig av med, andra dagar är jag tröttare och är helt nöjd med att bara sitta hemma och uggla!
Hjärnan håller tyvärr också på att vänja sig vid att lära sig mindre nya saker och tänker sämre märker jag, eller så är det hårrårmånerna som är ute och spökar, för jag tycker mera och mera att jag bara sitter och känner än vad jag egentligen tänker logiskt på saker.
Och det värsta är att jag bara har x-antal dagar (nåja, på sin höjd tre veckor) kvar på mig att vänja mig vid dethär, innan jag plötsligt har en massa ansvar och en tredje person att koncentrera mig på här i världen!
Just nu känns det iaf som om det räcker med två...
Igår när jag stod med disk upp till armbågarna i köket fick jag detdär samtalet man inte vill få.
A hade farit på jobb, julgranshuggning, bara en timme tidigare och nu ringde han. Jo han satt med sin mamma i bilen på väg till hälsostation, för han hade fått akkusyra i ansiktet, mönkijäns akku skulle laddas och hade lekt champagneflaska, så han hade fått syran rakt upp i ögonen. Men han ser nog iaf!
Otroligt lungnande... Jag tror aldrig jag diskat så noga som under den närmaste 80 minuterna när jag bara väntade på att höra något av dem. Sedan knackade A äntligen på dörren med orange gegga runt ögonen och såg i högsta grad levande ut.
Omtänksamt undrade jag vilken kroppsdel han riktigt tänkte med när han stod över en halvvarm akku som han skulle öppna! Grundkurs i labbsäkerhet, hallå!! Inte sjutton skulle nu han gå och förstöra ögonen nu när jag ska köras in till sjukhus inom de närmaste veckorna!!!
Det var nog först på kvällen när vi skulle sova som jag insåg vilken jäkla tur han hade, när han var hemma på gården istället för i skogen och båda föräldrarna var där och kunde se till att han snabbt hamnade i duschen och sen till hälsostation. Bara lite märken på hornhinnorna, så han hamnade på ögondroppar och att vara extra försiktig de närmaste dagarna, istället för att börja se dåligt, eller ännu värre...
Annars har jag stora i-landsproblem. Eller inte SÅ stora, jag vet vad A ska få till julklapp nu nämligen! Men ska jag orka städa min gamla läppäre eller inte, foton och sista studiearbetena och sånt, innan jag städar in den i nån låda?
No comments:
Post a Comment