No news...

...is good news. Visst?

Julhelgen är överlevd och jag har varit en MYCKET snäll flicka! Nog om man ser till presenterna ;)

Den bästa julklappen måste nog vara den regn- och vindtäta flytjackan jag fick av A. Ni kommer att hitta mig på en båt i sommar! :D
På delad andraplats ligger de tre äppelträden jag gav på presentkort till A i kombination med trädgårdsboken jag fick av mamma. Juldagsmorgonen inleddes med att vi satt och skissade trädgård... Pensionärsföreningen nästa!
Trean är lite svårare att utse. Den röda shoppingkorgen jag fick av svägerskan med familj eller paketet som var adresserat till magen och innehöll ett lamm. I mjukismaterial alltså.

Mamma har börjat ringa två gånger om dagen nu för att inte missa nåt. Jovisst, hon ser ju mig inte var och varannan dag och har koll på hur jag har det... Fast jag har sagt att vi förstås hör av oss innan vi åker in på sjukhuset! (Utan att jag för den skull på något sätt som helst skulle ha nöje av att diskutera något om hur ont jag har det och hur mina värkar känns i det skedet... Uj, det är min och A:s sak där och då!)

De två senaste dagarna har vi dessutom suttit en del hemma hos svägerskans familj och snarvlat och jag har fått höra en massa smartheter därfrån. Från deras 5-åriga äldre busfrö alltså...
"Detdär är ju Anna! Hon tillhör A." Förklarade han för grannens flicka idag. (Det är bara att tagga mig: Property of A :P)
"Hon har en bebis i magen, fast nu är redan julen förbi" Flickan måtte ha skrapat sig i huvudet. Det är ju bara det att Pojkarna vet att jag väntade barn till jul så ;)
Men det bästa var nog ändå i förrgår när han hoppade ner i soffan brevid mig och höll om min arm och konstaterade att "Anna är min favorit." "Men vad stor och tjock arm du har!"
Tacktack, även om det var sanningen var det skoj att höra från en sån beundrare!

Jag tror inte A hade mötts av samma entusiasm om han klämt ur sig det... :P