Att förbereda sig

Ska fira vappen med knattarna i år. Bara jag och knattarna.
Visst saknar jag sambon, men samtidigt ska det bli skönt. Ingen känsla av pakko-festande, inga trötta gnälliga barn på kvällen, inga trötta gnälliga föräldrar morgonen efter. Ändå är ambitionsnivån så hög att det hela kräver ett visst mått planerande, det finns mycket som kan gå på helt annat sätt än jag tänker mig!

Plan A: Jag hinner packa in oss i bilen utan alltför mycket tårar senast klockan fem och tutar iväg till Vårdberget.
Plan B: Jag kommer inte på nåt vis att hinna packa in oss i bilen före klockan halv sex - Vi kollar om Pargas-vappen är nåt att fira.
Plan C: Alla gråter, alternativt svär, alternativt är vrålhungriga - Vi stannar hemma och har piknik med munkar och mjöd på gården och tittar på tv-sändningen av galejet istället.

Plan X (ambitionsnivå 0): Inget fungerar. Inget alls. - Jag räknar till 10, knäpper på mumin-dvd:n, slänger mig i soffan och försöker komma ihåg att andas.

Oplanerat

Det blev en helt oplanerad paus här.
Sambon kom hem, jag ville vara mera med familjen. Sambon for, min mamma kom hit över veckoslutet, jag ville vara med henne.
Däremellan har filuren fått ögoninflammation och krabaten har bestämt sig för att det är ljust ute och att man aldrig kan somna på kvällarna. Det kan ockå vara bidragande orsaker.

Hursomhelst, mitt liv kretsar kring tre saker just nu. Att sticka, att påta i trädgården och att fixa stugan i skick för sommar och dop. Så pass viktiga grejjer att det inte förvånar mig om jag ligger lite lågt här ett tag till.

Men hörni, vapp imorgon, festa lugnt!

Dagens konstaterande

Tänker inte orda desto mera om denhär dagen, men kan sådär kort konstatera att det bränner i kinderna, magen har en massa godsaker i sig och sambon kommer hem ikväll.
Mera behövs inte för att det ska kännas bra!

Slogs av en insikt idag, jag är precis lika fånig som min egen mamma.
Krabaten trotsade sina rädslor och hoppade upp på mönkijän och åkte storögt ett varv sittandes framför farfar. Och jag stod där och flinade brett åt honom, så modig han var och så kul han måste ha det tänkte jag.
Han stirrade bara tillbaka på sin brett flinande mamma. Och plötsligt mindes jag:

Dendär känslan av då man gjorde nåt tokspännande när man var liten, nåt nytt som man bara drömt om tidigare och det var så överväldigande så man bara satt där och UPPLEVDE och KÄNDE.

Och så fick man syn på morsan som stod en bit bort och tokflinade och vinkade som om hon hade jätteskoj och förväntade sig att man själv hade jätteskoj också, fast man inte HANN med det just där och då.

Nej, jag slutade inte tokflina för det, för jag insåg en annan sak också, mamma tokflinade inte bara för att hon trodde att jag hade jätteskoj, hon tokflinade åt min koncentrerade uppsyn och så var hon tokstolt samtidigt också.

Från det mest oväntade av håll

En sen kväll för ett par dagar sen, en sån kväll när jag var trött och slut och krabaten hade spöksession och inte ville somna, då ringde telefonen.
Det var sambons farmor, visste inte ens att hon var uppe efter nio på kvällarna. Vi hade talats vid tidigare i veckan nån dag då när jag var lite febrig och säkert yrade så smått i luren. Hon var dels lite orolig för flunssan och dels för hur det gick hemma.

Ni förstår, hon var, så länge hennes man levde, lotshustru. Vilket innebär att hon spenderat dagar i streck hemma med sina barn och gubben ute på havet nånstans. Och även om lotsarnas arbetspass var relativt korta, några dagar i taget, så hade hon fyra barn och sjöfarten på den tiden var något som lär ha producerat änkor i större mängd än vad som sker idag. En seg tant värd all beundran med andra ord! Den mest oförställda tant jag känner också, kanske just därför sade hon de bästa orden nånsin:

Nejmen Anna, du har så bra hand med dina barn du, det märker man varje gång man ser er att du är så mån om dem och så tar du det så lugnt, så det vet jag att du klarar detdär bra fast sambon inte är hemma!

Och jag sög åt mig som en torr svamp, för det var nog just de orden jag behövde höra just då, när jag var trött och hade morrat åt krabaten redan två gånger den kvällen. Och jag har inte släppt dem sedan dess, tänk vad lite beröm på rätt ställe kan göra för ens självkänsla. Tack fammo!

Lyx

Regnet öser ner, men jag njuter så att det står ut genom öronen.

Dels för att något faktiskt kommer in genom öronen igen. Inga täppta öron mera!
Och idag var det dessutom dags för sista pencillin-knappen. Värt att fira.

Men framför allt för att jag har det rätt lyxigt trots att jag är ensam hemma med knattarna. Idag inledde vi med sovmorgon till halv 8 (det behövdes), både jag och filuren slocknade om efter morgonslurken.
Huset är ordentligt städat med hjälp av svärmor igår, alla hundhår är borta!
Krabaten åkte till dagmamman, filuren sover och jag har hunnit läsa tidningen över en kaffekopp utan avbrott.
Dessutom är knattarna så fina ibland:

"Bädda lillebror!"

Idag tänker jag dessutom försöka sätta lite extra tid på mig själv. Lång dusch, raka benen, fila föttterna och smörja in mig i nån smörja som doftar gott. Det är sällan jag hinner med alla de sakerna på en och samma månad!

Mera konsumenträttigheter

På tal om liksom. Nu kommer vi till matvanorna här i huset.
För det första är jag väldigt dålig på att läsa på förpackningar i butiken, kan bero på att jag ropar nåt i stil med "In med benen i vagnen!", eller ser mig runt med hökögon "På vilken stapel med juiceburkar/kaffepaket/ölburkar klättrar du nu?" samtidigt som jag hivar ner standardprudukterna i kärran.
För det andra äter vi en massa yoggis här i huset och nästan alltid i litersburk.

Standarden är faktiskt hör och häpna Rainbows egen natrurelljoggis. Tillverkad i Estland, men det struntar vi i, för den är god, lagom fet, laktosfattig och innehåller endast mjölk och syrningskultur. Och billig, sa jag det?
Till veckoslutet brukar vi köpa inhemska Juustoporttis vanilj- eller blåbärsjoggis. Den innehåller mjölk, syrningskultur och så antingen vaniljjox eller blåbärsjox. Består av äkta vanilj och blåbär, nån smaktillsats, socker och så ett konserveringsmedel. Men ändå relativt bra.

Nåja, härom veckan var standardvaniljen slut i hyllan och jag slog på stort och köpte dyra lyxigt marknadsförda Ihana av arla-ingman med vaniljsmak istället. Ojoj, det måste ju vara gott.
Nej. Det smakade blä. Och när jag läste det finstilta insåg jag att jag ätit något som innehöll yoghurt (odefinierat ursprung), vatten, potatisstärkelse (för att göra det mindre vattnigt då antar jag) och flera smaktillsater och E:n.
Får man ens kalla det för joggis? Borde det inte heta mjölk-potatisprodukt? Och får man ta ett så högt pris för den?

Som sagt, jag köper hellre då utländsk joggis som innehåller det som en joggis ska, än en tvivelaktigt inhemsk halvpotatis.

Ett samtal senare

Har hållit på att få flipp de senaste dagarna, jag är ännu långt i från uteskick (århundradets segaste flunssa säger jag bara!) och så har dom varit sjuka hos dagmamman. Igen.
Det skulle vara en sak om det skulle hända en gång per termin, men då det är en sjukdom i månaden, (farmor har fått hjälpa till en hel del under våren!) så är det för mycket!
Inget illa om dagmamman, hon är jättetrevlig och bra, de är bara så lättsmittade.

Hursomhelst, äntligen tog jag tid och ringde och kollade upp en par saker med dagvårdsledningen här i stan.
Sådär i allmänhet har de som har dagvård 10 dagar i månaden möjlighet att kompensera för frånvarodagar orsakade av sjukdom hos dagmamman senare i månaden, vilket innebär att de inte har rätt till reservdagvårdsplats de dagar egen dagvård inte kan ställa upp.
Men det är ett specialfall just för oss eftersom dagmamman väljer dagarna och vi har inte möjlighet till kompensation andra dagar i veckan (hon slutför studierna), så måste vi få kompensationen från annat håll.

Puh! Hela våren har jag morrat över det köckiga systemet, men nu löste sig allt! Låt så vara att jag är hemma de flesta dagar, låt så vara att om jag är frisk och sambon hemma spelar det inte så stor roll, men faktum kvarstår: Vi betalar för 10 dagar i månaden och då är det det vi borde få!

*Slår ett slag för konsumenträttigheterna*

Flipp idé

Jag fick just en flippad (har nån använt det ordet sen 90-talet?) idé.
Vi ska titta och vi ska se. Om jag har tid och motivation och lust, eller om jag borde begära in hjälp av nån medbrottsling (systäryyystääär) för att få det att gå ihop. Och höra vad sambon tror om saken. Och så tänker jag vara just så fräck att jag inte skriver mera om saken här och nu!

Och ja, flunssan börjar sakta sakta ge med sig, hostan är seg och öronen knäpper, men det känns inte längre som om att hjärnan befinner sig i omloppsbana runt jorden och det tar flera minuter för en tanke att nå fram. Hurra!

Trivselstädat

Nu vet jag inte om ordet trivselstädat existerar, men det jag tänker på är minimistädningen som krävs för att du ska trivas och vara nöjd hemma?
Lite som trivselvikt: jag ser inte ut som en fotomodell, men det är såhär mycket jag väger utan att anstränga mig desto mera.

När krabaten var borta idag passade jag på att plocka lite och hittade samtidigt min trivselstädning, den kräver exakt två saker:
Att ytorna i köket; bänken, spisen, bordet och diskhon är relativt avplockade och avtorkade.
Att hall- och vardagsrumsgolv är relativt fritt från leksaker och barnkläder och sopat.

Vad jag menar med "relativt" och "ok"? Golvet ser fritt ut vid första kollen, men tittar man närmare har det visst krypit in ett par legobitar under tv-bordet och hörnet av en bok och några dammtussar kikar fram under fåtöljen, men nåja. I köket har jag dessutom en liten bit köksbänk dit man slänger post, mynt, mediciner, pennor, ja ni vet, och den är ursäktad .

Sen kan jag ha tre olika högar av grejjer på matsalsbordet, ett belamrat skrivbord, för att inte nämna sovrummen! Men så länge köket, hallen och vardagsrumsgolvet är ok så har jag sinnesfrid.

Vad innebär trivselstädat för dig?


PS. Okej, att hallgolvet är avplockat är ren självbevarelsedrift, det är nämligen där jag snubblar i nattens mörker när krabaten ropar.

Seriöst!

Om man är på antibiotikakur, är det då meningen att öronontet ska flytta över till det andra örat istället? Och är det meningen att man ännu ska ha lite småfeber tredje kvällen i rad?? Vad är det för placebo-kur jag har fått???

Vill bli frisk, men blir ju bara galen av dethär!

Men nåja, solen skiner och fåglarna kvittrar, ena lånebarnet åkte hem till sig och ett av de egna barnen ska följa efter en stund sen i eftermiddag. Ojoj så jag ska gotta mig åt tystnaden sen!