Min musik!

Imorse på bussen grävandes i handväskan efter läppomada märkte jag att jag nu i möblerandet hittat mina mobilhörlurar och stuvat ner dem i sidofacket.
Så det var bara att plugga in dem i öron och telefon och kolla vad jag hittade. All musik jag trottade in på mobilen för tre år sen då när den var ny, det måste alltså vara över ett år sedan jag lyssnade på den senast. Och nu märker jag att jag saknat den, en sån skatt!

Det är en salig blandning, allt från pupsig schlagerpop via 70-talet, 80-talet, Kim Wilde, Toto och Queen till jazz och vokalmusik. Men framför allt är den är min och känns som en gammal vän man råkar springa på och tar upp samtalet där man avslutade det senast.

Dessutom kan denhär fredagen bara bli bättre, för nu tänker jag sluta lite tidigare och gå ett snabbt varv på loppisshopping innan jag plockar upp allrakäraste barnet och så går vi hem i solen och städar hastigt (Affirmerar! Eller hur var det man skulle göra Kamomilla?) upp i röran och så tar vi fredagkväll med tacos.

EDIT:

Det gick bra på loppiset!

10 e totalt, men vad är till krabaten, vad är till nykomlingen och vad är till mig?

Den som gissar rätt får kanske en karkki på posten, om dom inte blir uppätna först.

Gälit!

Inte undra på att jag hade problem med expedit och manduca igår. Enligt rådgivningen (ordinarie tid denna gång, inte trötthetstest) hade magen vuxit med två cm på en vecka! Vikten hade också tagit ett skutt uppåt, fast det skyller jag ändå mest på mammas mat förra helgen.

Men två centimeter? Inte för att jag är den mest gracila vanligtvis heller, men jag kommer att vara en flodhäst i gorillakostym (jo, håret växer också så det knakar) innan jul redan!
Dags att vika undan allt som heter normalkläder ur skåpet.

Det händer saker

Idag har vi möblerat, möblerat med stort M.
Vi har alltså bytt ut sovrumet mot arbetsrumet och arbetsrumet mot sovrumet. Konstaterade att allt annat gick bra, men när vi lyfte vår expedit (hyllan, inte butiksbiträdet) började magen faktiskt ta emot.
Fint blir det! Fast attans att vårt nya sovrum fick toma väggar när alla hyllor åkte ut, ska man bara rama in lite snygga planscher eller ska man satsa på konst?
Arbetsrummet är lite halvfärdigt, alla möbler är på plats, men alla papper, mappar och lådor ligger i vardagsrumet, så här ser ut som kontorens krig.

Dessutom fick jag min manduca på posten idag. (Tack för tipsen från Kakkakaffe!)
Jag svängde upp krabaten på ryggen direkt och konstaterade att det är tur att han är så liten och lätt, för i den kommer han att kunna hänga länge till. Med start om några månader då... För just nu blev det lite obekvämt att hasa ner midjebältet under magen, dels klämde det på, dels blev han att sitta lite väl långt ner. Men bekväm kändes den, så långt jag han känna efter!

Dethär med eget hus, del 2

Igår klippte jag en lååång del av häcken ut mot gatan. Ikväll räfsade jag upp det som friserats bort. Detta i sig var helt trevligt, det var en ny upplevelse då jag aldirg klippt häck förut, jag hade inget måttsnöre när jag gjorde det, så häcken har lite Picasso-stuk, men det stör inte mig, huvudsaken är att den inte är helt vildvuxen mera.

Det var helt trevligt ända tills jag stoppade fingrarna i en mjuk hundkakk när jag skulle plocka upp kvistar i vår vägkant. Det blev ännu mindre trevligt när jag insåg att det som sonen hade torkat av på mina byxor, som jag trodde var krossad snigel, kanske ändå inte alls var krossad snigel...

Tvättmaskinen går, vi har båda varit via badet och jag har på ett lätt oroväckande tvångsbeteendeaktikgt sätt tvättat fingrarna med tvål och nagelborste tre gånger innan jag öppnade kylskåpet.

Nåja, tänker du, det är ju sånt som händer vid höghus också!
Visst, men då är det inte du själv som måste komma på en slagkraftig, men ändå inte elak skylt att plantera utanför din häck, som påminnelse åt alla hundägande grannar.
Just nu lutar det åt "Nästa gång kommer jag och kakkar i ditt dike och jag tänker inte heller orka plocka upp..."
Men andra bra förslag tas också emot!

Harru snott den?

Mamma ringde när vi tuffat (jo vi tuffade!) en sådär 5 mil av hemvägen igår.
Härrägud! Vad har vi glömt? Alternativ på livsnödvändiga saker allt från lammet Lammet till moderskapskort flimrade förbi i min hjärna.
Istället visade det sig att det var min mamma som orolig undrade om jag fått med mig hennes bilnycklar i misstag.
Nää, pappa hade ju bilen när vi for, det var väl därför nycklarna inte låg på nyckelhyllan?
Eller så berodde det på att pappa har egna bilnycklar och mammas nyckel låg i min ficka.

Om vi säger som så, ibland känns det bra att kunna skylla på graviditetsyrsel och så har ju min mamma ytterst speciella bilnycklar. Det är sällan de åker bil så långt utan att vara i sin egen bil...

Orsaken till att vi tuffade?
Det kan bero på att vi hade släpkärran med. Sambon hade med sig två stockar som hade sågats upp hos min far. Jag håller på att bli rätt immun mot de lite mystiska skogsproduktstransporter som sker inom vår familj ibland...

En snabbis

Att komma hem när man varit borta en helg kan vara skönast i världen. Och så kan det vara som här i kväll, när man inser att man visst både var aptrött och hade jättebråttom i fredags innan man åkte...
Bananflugorna har förökat sig i köket, där det för övrig vilar en suspekt lukt kring vasken. Det ligger leksaker på hela vardagsrumsgolvet. Det ligger smutsig disk på diskbänken och någon har glömt att spola i toan innan de for hemifrån (leta inga syndabockar, det var troligtvis du själv).
Först satte jag mig framför datorn och tänke trolla bort eländet genom att svänga ryggen mot det. Sedan fick jag ett sällsynt anfall av jävlaranamma - 20 minuter! - tänkte jag. Jag orkar 20 minuter ännu ikväll.

Man hinner mera än man tror på 20 minuter. Man hinner: hälla wc-anka i vessan, ställa skorna i hallen i ordning, plocka upp leksaker och smutsvätt, vika in lite rentvätt i skåpen, plocka muggar och glas som står på diverse bord in i diskmaskinen, svepa av några ytor i köket med trasan, föra ut paffskivorna som stått lutade mot väggen i tamburen, hämta in tidningen, sopa kök och tambur och skipa fred i smulornas krig, till slut tvätta ur wc-byttan och snabbt gnida av lavoaren med handtvål. Och plötsligt ser här, om inte skinande rent, så i alla fall helt ok ut igen!

Jag borde göra dethär oftare än vad jag gör alltså...

Men jag är ändå förbaskat trött

Hb:t hade sjunkit men var ännu över 120.
Blodtrycket var normalt.
Inget glukos i urinen.

Jag är bara trött och svimfärdig sådär för nöjes skull liksom.

Tre tips fick jag ändå av (den jättesnälla, hon är alltså bäst!) rådgivningdamen:
-Ät ordentligt! Riktig mat, skippa mikrogröten och kom ihåg mellanmålen, min viktuppgång var nästan i underkant, så det är inget att oroa sig för.
-Vila, vila, vila! När som helst jag bara hittar tillfälle och ro.
-Kom ihåg att gå igenom returpapperslådan förrän den åker till återvinning! Mitt råddgivningskort var som bortblåst i en månad, innan jag fick syn på det sekunden innan det skulle ha åkt ner i pappersinsamlingsbyttan. Heh.

Duktigt Höperö!

Nu får jag dunka mig själv i ryggen! (Och hoppas att inte armen går ur led...)

Har inom loppet av en arbetsdag hittat ett, inte bara möjligt, utan även relativt helppo ja halpaa protokoll (protokoll i det här fallet = recept + tillvägagångssätt) för nästa steg i arbetet, något som en tidigare praktikant här misslyckades med.
Nu väntar jag bara på samtal från en produktspecialist (för att få några prover) och mail från en försäljare (för att få lite kemikalier) och så är det bara att köra igång och testa hur det fungerar i praktiken.

Okej, ni fattade rätt, det mesta av arbetet ligger framför mig, men jag har redan fått höra att jag kommit med en ilo-uutinen idag och det känns ju inte så kakka!

Det som känns lite kakka är det att jag måste fara och testa mitt hemoglobin imorgon. Med lite tur är det alltså hemoglobinet som gör mig till en halvsovande person som är yr i huvudet och darrig i knäna flera gånger om dagen. Med lite otur är det blodsockret och jag har fått graviditetsdiabetes. Tyvärr inte helt otroligt eftersom jag låg nära gränsvärdena senast, det är andra barnet och det finns diabetes i släkten. Mörp.

Nu är jag filosofisk

En tanke som slog mig var det att skulle någon ha ploppat in från framtiden i sin ombyggda DeLorean för dryga tre år sen och sagt: "Du där, sluta flamsa runt så mycket och vara så omogen, du kommer ändå att vara tvåbarnsmorsa innan du fyller tretti!" så skulle jag ha skrattat.
Jag skulle ha skrattat tills jag pinkat på mig! Nåja, troligtvis pinkade jag på mig redan när bilen från framtiden dök upp, men det där med tvåbarnsmamma det hade jag tagit som ett skämt.

Härreje, jag var ju inte ens i ett fast förhållande! Jag menar, att laga barn tar tid! Ja nåja, inte många minuter om man får det att fungera den djuriska vägen, men man måste ju hitta en passlig faderskandidat och bekanta sig tillräckligt länge och vänta på att den biologiska klockan ska börja ticka och bygga bo och allt sånt innan det blir till något... Dessutom stämde det inte överens med min plan: Jag skulle hitta en bra karl, få hjärtat krossat efter ett år, ha några transfer-förhållanden med ointressanta typer, för att tillslut hitta den perfekta faderskandidaten vid 30. Gifta oss vid 32 och få barn vid 33.

Nu skrattar jag istället åt det ovetande Höperöt sommaren 2008 och tycker att det var bra att hon var flamsig och omogen och osäker just då! Inte för att hon är mindre flamsig, omogen och osäker nu, men hon har lärt sig sätta det åt sidan och börjat lyfta fram andra egenskaper. Som att hon är en flamsig, omogen och osäker morsa istället!

Godisstrejk.nu

Ujuj.
Jag tänkte äta billigt och hälsosamt nu i veckan. Så jag köpte grötflingor och sylt (äppelmos utan tillsatsämnen) till lunch och yoggis till eftermiddagarna. Nåja, jag vet att jag inte hålls jättemätt på gröt från förr, så varför skulle jag göra det när jag är gravid?
Med följden att jag MÅSTE köpa ett litet snäck på väg till bussen. Och förstås blev det lilla snäcket choko.
Med följden att jag somnade på bussen och ändå hade darriga knän och noll energi då jag kom hem med krabaten och då ännu skulle hinna svänga ihop nån slags mat för att överleva.
Med följden att jag varit död i två timmar efter maten.

Uff.

Okej, det kan ju vara hemoglobinet som plötsligt börjat spöka. Men redig måltid utan karkkipauser är nog mera melodin än fyrflingsgröt och panikhunger sedan, åtminstone nu för stunden.