Nu är jag filosofisk

En tanke som slog mig var det att skulle någon ha ploppat in från framtiden i sin ombyggda DeLorean för dryga tre år sen och sagt: "Du där, sluta flamsa runt så mycket och vara så omogen, du kommer ändå att vara tvåbarnsmorsa innan du fyller tretti!" så skulle jag ha skrattat.
Jag skulle ha skrattat tills jag pinkat på mig! Nåja, troligtvis pinkade jag på mig redan när bilen från framtiden dök upp, men det där med tvåbarnsmamma det hade jag tagit som ett skämt.

Härreje, jag var ju inte ens i ett fast förhållande! Jag menar, att laga barn tar tid! Ja nåja, inte många minuter om man får det att fungera den djuriska vägen, men man måste ju hitta en passlig faderskandidat och bekanta sig tillräckligt länge och vänta på att den biologiska klockan ska börja ticka och bygga bo och allt sånt innan det blir till något... Dessutom stämde det inte överens med min plan: Jag skulle hitta en bra karl, få hjärtat krossat efter ett år, ha några transfer-förhållanden med ointressanta typer, för att tillslut hitta den perfekta faderskandidaten vid 30. Gifta oss vid 32 och få barn vid 33.

Nu skrattar jag istället åt det ovetande Höperöt sommaren 2008 och tycker att det var bra att hon var flamsig och omogen och osäker just då! Inte för att hon är mindre flamsig, omogen och osäker nu, men hon har lärt sig sätta det åt sidan och börjat lyfta fram andra egenskaper. Som att hon är en flamsig, omogen och osäker morsa istället!