Tjocka släkten!

Det har varit underbart skönt att umgås med lite familj i helgen!
Först mams och paps, som kom på besök på fredag. Knappt hade de hunnit pysa iväg på lördag så kom systeryster på besök. Och innan röken från deras bil hade hunnit skingras så kom sambons släkt på det något försenade ettårskalaset. Och så åt vi tårta och så yrde vi runt en stund och nu är jag, trots skön familjehelg är jag helt redo för sägen nu!

Det var krabaten också, han somnade efter middagen idag, med kläderna på. Så i ärlighetens namn är det bäst att jag går och lägger mig nu eftersom en tidig läggning lär leda till en tiiidig uppstigning. Gäsp!

Och det gäller att vara utvilad, för efter dagens tårtkalas är det stenhårt sockerfritt som gäller ett tag framöver igen!

Is i magen

Igår bevittnade jag något jag aldrig sett förr, en live hockey-match. Ska jag vara helt ärlig så fann jag det lika intressant att studera resten av publiken som att titta på matchen, som annan liiga-sport var den stundvis bra, men stundvis dålig så man hade tid över. Publiken var alltså allt från några månader gammal till silverhårig med käpp. Den var allt från den svalt intresserade åskådaren (vi) och expertkommentatorn som varit med länge (mannen i övre medelåldern bakom oss som skrek order till spelarna) till det tokgalna fanset (de på hemmaläktaren som körde hejarklack och vrååålade när de syntes i kameran).
Dessutom testade vi på en 10-minuters ustpädd öl- och kisipaus. Man hann, men gott var det inte!

Nåt annat man kan säga om ishallen var att där var svalt och att mina axlar var stela som attans i dag. Och att min mage ännu inte tål värkmedicin för fem ruttna ören. Inte kaffe heller för den delen. Jag har nu bestämt mig att ringa läkaren igen, för just nu är min mage (och lite dödsångest som ännu hänger sig kvar, inatt drömde jag att jorden gick under, mysigt!) mitt enda riktiga problem. Vilket är skönt! Men det börjar bli lite irriterane att ha en mage som knappt tål vanlig mat vissa dagar...

Lämna ifrån sig...

Igår var vi första gången och provade på familjedagvården ett par timmar. Det kunde inte ha gått bättre! Nog för att jag satt i närheten hela tiden och någon enstaka gång kom han och höll i mitt ben för säkerhets skull, men annars verkade han må toppen.

Idag gick det lika bra, vi gick ut en tur på förmiddagen och gungade i dagmammans gunga, men när vi kom hem igen till lunch efter ett par timmars lekande så var krabatens små händer iskalla. Uj, dåligt mammasamvete, han som knappt hunnit bli frisk, måste köpa varmare vantar åt honom bums! De han har nu fungerar bra när man sitter i bilen och åker vagn, men är nog inget att hänga i julgranen när det kommer till att krypa i snön.
Tänka sig, en sån bra orsak att sticka mera!

Hursomhelst, om allt går lika bra ska vi testa i slutet av veckan vad han säger om mamma går bort en stund. Mamma säger inget, mamma bara snyftar och tycker att han är så liiiiten ännu...

Det är han alltså även enligt råddgivningen då vi var på ettårskoll igår. Sköterskan ska ha in honom på en extra viktkoll om några månader igen. Nåja, hon visste ju om att han just varit sjuk och inte slängt i sig såna mängder och jag fick igen berätta hur mycket han äter när i dygnet. Suck! Hur många soctanter skulle vi månne ha pinglades på dörren om jag nonchalant skulle ha sagt: " Ja vi kör alltså på denhär anorexi-dieten, för vi tänkte liksom att han skulle bli supermodell när han blir stor. Det gäller bara att inte lyssna på hans hungervrål så går det bra! "?

Uppdaterad

Vad gör man en dag då man inte går ut?
Jo man fixar lite på bloggen!

Och jo, jag saknar sommaren...

Slöaste gänget

Jag sov inte många timmar i natt. Eget fel dock, hade en såndär hjärnan vaknar innan kroppen vaknar-upplevelse igår morse (ni vet, man vaknar lite, men kan inte alls röra sig, har hänt mig ett par gånger förr) och jag brukar alltid vara lite orolig att sova efter det, så kan inte skylla mycket på nån annan familjemedlem!
Har nån annan förresten råkat ut för det? Det är egentligen inte obehagligt i sig, men efteråt känns det lite kusligt...

Sambon däremot har nu fått feber (han som vi trodde var sjuk först av alla?) och ligger på sofflocket och orkar precis ha upp ögonen så mycket att han ser skidskyttet.
Sonen däremot är oföskämt pigg. Han tutar runt och snackar högt tills han får en hostattack, sedan är han tyst i fem sekunder innan han fortsätter.

Så vi är två tröttisar och en piggis, som tyvärr inte är frivillig till att hänga tvätten eller fixa kalas. Så nej, det blir ingen fisktårta att fixa ikväll, det blir nog bara skidning och kanske en grillkorv i spisen innan vi stupar i säng.

Pyssel!

Som gissat blev det läkarbesök på födelsedagen för krabaten. Som tur var hittades ingen bakterieinfektion och idag börjar han äntligen vara sig själv igen. En attans seg flunssa helt enkelt.

Och nu när vi är i bättre skick i pysseltagen igen. Jag planerar sådär mentalt en fisktårta till krabatens kalas. Hoppas den blir lika fin på riktigt som den ser ut i mitt huvud...

Och så håller jag på och handarbetar lite smått. Men förstås så handarbetar jag sånt jag ska ge bort, så tyvärr kan jag inte visa bild av det här :P
Men det som jag handarbetade innan jul, det kan jag visa!

Det blev tumvantar och mössa med denthär mönstret till syrran:

Och, äh, mönstret till svågerns mössa finns förstås inte på nätet.

Sedan när jag har tid/ork/känner mig bra i ryggen, så ska jag sy gardiner och klä in skumgummibitar till krabatens rum i de tyger som syns i hyllan:

Men hursomhelst, pyssel pågår!

Minus minus

Jag hostar som en kedjerökare medan sonen hostar slem och har fått febern tillbaks.
Det urartar snabbt till en minnesvärd ettårsdag imorgon med läkarbesök istället för tårta :(
Nåja, vi tar igen det sen med en dubbelt så stor tårta när vi är friska igen!

Uj...

Idag känner jag mig lite som det som katten INTE släpade in. För att det luktade lite för suspekt och slemmade lite för äckligt för att den skulle vilja röra vid det.

Och nu har jag så spänd nacke dessutom att jag inte kan somna fast krabaten tar en lur, fast jag är trött och trots en panadol.

Det enda som kan förgylla min dag nu är en disney-film, varm kakao och att ta fulla steget ut som bloggare och sätta in en spegelfotograferad modebild:

Jag i mjukisbyxor och sambons varma tröja. Krabaten i norskt ylleunderställ och med lammet "Lammet" som accessoar.

Välkommen till matematikbloggen

Jag är inget matematiksnille men jag kom på en till motiverande orsak att inte slänga bort mat: Ekonomin!
(Ja, jag har fastnat i detta nu, som ni märker :P)

Dendär restmaten jag nu anstränger mig lite extra för att äta upp, den kostar knappast många cent i sig. Men utöver att jag utnyttjar de centena så sparar jag ju in den måltid som jag annars hade ätit i ny mat istället!
Låt oss säga 2,20 för den inbesparade måltiden. Räkna med att vi skulle ha restmat att äta var tredje dag ungefär. Så blir det:

(365/3) * 2,20 * 2 vuxna = 535,33 eurosar

I året i inbesparade matkostnader, alltså. Lägger vi dessutom till de centena man kan äta upp var tredje dag, låt oss säga 50 cent blir det:

(365/3) * 0,5 *2 vuxna = 121,66 eurosar

Vilket ger:

535,33 + 121,66 = 656 euro

i året som man inte går miste om!

(Hah, nu får jag säkert nobelpris för den teorin!)

I övrigt har krabaten bara stegring idag (+), men låter som en kaffekokare när han andas och är ännu lite ynklig (-) vilket blir +- noll.
Däremot hostar undertecknad istället vilket ger ett stooort - i kanten.

Jag har syndat

Eftersom jag gått med i en fin utmaning med ärliga avsikter så är det väl bara att släpa sig till korset och bekänna mina synder.

Det som jag inte får köpa mera redan tre dagar in denhär månaden:
Kaffegrädde - Synd på en så liten slatt, den hade kunnat anvädas, å andra sidan behöver jag det knappast resten av månaden...
Bulgarisk yoghurt - Snyft! Nu blev jag sugen på det förstås!

Och precis som jag gissade så är mitt kylskåp min nemesis!
Vi har alltså en kyl/frys i ett-skåpmodell där kylskåpet inte är en millimeter större än frysen. Det är många som lever med ett motsvarande, jag vet, men av nån orsak har jag svårt att få det i en vettig ordning utan att det blir överfullt och utan att veta var jag har vad.
Jag försökte organisera det lite inför julen, men efter all julmat och nyårsmat som fyllt det till bredden så hittade jag förstås den gamla yoggisburken och torkade grädden längst bak och så var det bara att slänga...
Så nu är det benhård organisering som gäller.

Vi är också lite dåliga på bröd, ibland köper jag för lite och ibland så mycket att det blir ludet innan det kastas, ibland köper jag lagom mycket, men bakar själv två dagar senare och så är det för mycket igen förstås! Just nu sväljer vår frys inte så mycket mera, men istället smular jag brödrester, torkar dem och sätter dem på fågelbordet istället för att köpa en 20kgs säck med solrosfrön.

Dagens goda gärning blir att koka dillkött på det enorma dillknippet jag köpte till vår lilla silltårta till nyårsafton. Inte en favoriträtt, men en synd mindre på mitt samvete!

Psst... Sedan tar jag gärna emot tips på vad man kan göra med två stora burkar senap som snart blir gamla och två halva flaskor saft som stått och tagit plats i vårt lilla kylskåp sedan vi tömde stugan för vintern!