Med sikte på mars

Den här närmaste månaden vågar jag knappt tänka på. Det ser ut att bli jobb, mera jobb, lite till jobb, distansstudier, packande, en flytt, en del bröllopsförberedande och dåligt mammasamvete. Allt nu såhär inom loppet av en månad.

Nu tar jag ett djupt andetag, dyker rakt in i det kaos som heter februari och hoppas jag kommer ut i en bit den 1.3.


(Fast sådär inom en parentes så vill jag också säga att jag egentligen är jättenöjd med avslutningen på januari, jag fick 3 av 3 möjliga i ett test i skolan i morse och så har jag fått beröm på jobbet idag. Nu ska det ännu bli bastu, ett glas rödvin och På spåret. Vi glömmer snuvan som återvänt och så säger vi att det är en underbar dag idag!)

Undvik influensan i år kära människor!

Fy tusan säger jag bara. Den här flunsan jag har nu är en av de värsta jag kan minnas att jag råkat ut för. Inte för att jag haft exceptionellt hög feber eller varit mycket sängliggande, utan för att den aldrig tar slut. Halsen är sjuk, det är lock för öronen och jag känner inga smaker för sjunde dagen i rad nu. Och trots att jag slängde i mig codein-medicin innan sänggåendet igår för att få vila från hostan en stund, så blev jag väckt redan före midnatt av mina egna hostattacker.

Men det blir ju sakta sakta bättre, muskelvärken är borta och huvudet känns lite klarare.
Och just ikväll försöker jag njuta av att ha lite helt egen egentid. Köket är avtorkat och dagisväskorna packade, så jag får göra vad jag vill! Dricka nåt varmt och gott, sticka lite, leka lite manikyr för mig själv surfa lite på brudklänningar och brudfrisyrer och låta mig flyga bort från vardagen. Just det som jag strävade efter i mitt nyårs-antilöfte. Att passa på att skämma bort mig nån gång när jag har chansen.

Kråkänkan

Jag medger att det är svårt för en liten bobba att få mig att hållas hemma från jobb, men efter mycket om och men släpade jag mig till läkaren i morse.
Låt så vara att jag känt mig krasslig sedan förra lördagen och att jag var hemma en dag redan i tisdags då jag hade feber av och an på natten. Men det är nu först när hostan hållit mig vaken i två nätter, utöver att jag frossade inatt igen och är ensam hemma med knattifnattarna som jag inser att det är bäst att ta ner på takten. Idag är min enda chans att vila på riktigt för imorgon är det säkert bara skidorna eller pulkabacken som gäller för de små liven.

Skrik och Panik uppskattar annars helt enormt att deras mamma hostar som en kråka och att den andra sagoberättaren i familjen är på båten. Aldrig har dom bråkat om vem som ska få borsta tänderna FÖRST på kvällen, inte förrän igår då jag meddelade att det inte blir nån gonattsaga utan de får titta på youtube lite istället...


Nåja, nu ska jag sörpla i mig min svartvinbärssaft med honung och citron och börja fila på en prototyp för inbjudningskort. Och kanske titta på en Disney-film. Och sova lite om det går...

En dagdrömmares tankar

Jag har alltid varit en som haft huvvet fullt med drömmar. Trots att jag på många vis planerar och agerar väldigt praktiskt och handgripligt, så har mina tankar en tendens att kompensera för det genom att flyga iväg till världar jag aldrig hamnar normalt. Eller hamnar jag?

Här har jag ställt fram ett dilemma för mig själv nu.

Tänk att du har något du drömt om länge. För att göra det enkelt, nån sorts exklusiv choklad som lär smaka himmelskt. Du har stött på den lite nu och då i reklam i vardagen och alltid blivit påmind om att den finns och alltid drömt hur ljuvligt det skulle vara att få prova på den, då skulle du vara lyckligare än någonsin.

Och så får du chansen. En gång i ditt liv (ja du vet att det är den enda chansen någonsin) får du smaka på den. En rejäl bit dessutom!
Men så börjar du fundera. Det kostar. Tänk om den inte smakar så gott som du önskat? Eller ännu värre, tänk om den smakar ännu bättre och du vet att du aldrig någonsin kommer att få känna smaken av den igen? Och choklad är choklad, efter en sådan stor bit kommer du garanterat att ha dåligt samvete efteråt. Och drömmen om hur gott den smakar, den som du haft så länge, den kommer att för alltid vara förändrad.

Är det värt att ta chansen?

Efter år av empiriska tester har denna drömmare i alla fall konstaterat att det finns drömmar som man ska satsa allt på! Och så finns det en del drömmar som mår bäst av att vara ljuvliga drömmar, en tillflyktsort från vardagen som jag alltid har kvar. Istället för att förstöra dem med vanlig simpel verklighet, som jag ändå har av i drivor!

Det här var mitt flum, det finns de som uttryckt saken bättre än mig!

Antitesen

Ja det har ekat tomt här över jul och nyår. Tiden går fort när man har full fart framåt hela tiden. Julen firades glatt och sent och var en av de trevligaste jularna på länge. Nyåret dito, i något lugnare tecken och inte fullt lika sent heller, men minst lika trevligt. Däremellan hann jag jobba några dagar.
En treåring har hunnit bli en fyraåring och den gråa fuktiga hösten har utan större ansträngning övergått i en grå fuktig vinter.
Just nu sitter jag plötsligt ensam hemma som båtänka igen, för första gången på några månader och visst känns det lite ovanligt efter en sån paus.

Samtidigt som det har varit fullt av liv och framtidsplaner och dagscheman som inte liknat nåt över huvudtaget, har jag tänkt en mängd för mig ovanligt djupa tankar och filosoferat en hel del över liv och leverne och världens tillstånd.

Mitt anti-löfte för i år, ja jag vill inte lova något som jag ändå inte kan hålla, så istället väljer en tanke eller ett tema att fokusera på under året. I fjol var det balans. I år det blir det på sätt och vis nästan motsatsen, nämligen att skämma bort. Och då menar jag inte att jag eller alla andra i min närhet ska få allt de pekar på. Nej. Det har snarare att  göra med att 2014 kommer att bli ett galet hektiskt år, det värsta och bästa hittills i år på alla sätt och vis.

Med att skämma bort vill jag då komma ihåg att slösa kärlek på mina barn de korta stunder de får min fulla uppmärksamhet, på tok för korta stunder för att samvetet ska trivas och just därför vill jag kompensera med full närvaro då jag kan.
Med att skämma bort vill jag också påminna mig själv om att ta det lugnt, bre på med rejäla andningshål i vardagen då jag kan ta en paus från kaoset, en paus från att vara på väg att gifta sig, en paus från att vara husbyggare, en paus från att vara mamma och bara vara för mig själv. Att skämma bort mig själv kan också vara att säga nej till sådant jag inte vill och inte känner att jag har ork med.
Att skämma bort kan också vara att överraska de jag tycker om med, inte nödvändigtvis prylar, men andra gåvor och tankar som de kan tänkas uppskatta!

Det ska bli mitt 2014.
Och en massa kaos då förstås...