En dagdrömmares tankar

Jag har alltid varit en som haft huvvet fullt med drömmar. Trots att jag på många vis planerar och agerar väldigt praktiskt och handgripligt, så har mina tankar en tendens att kompensera för det genom att flyga iväg till världar jag aldrig hamnar normalt. Eller hamnar jag?

Här har jag ställt fram ett dilemma för mig själv nu.

Tänk att du har något du drömt om länge. För att göra det enkelt, nån sorts exklusiv choklad som lär smaka himmelskt. Du har stött på den lite nu och då i reklam i vardagen och alltid blivit påmind om att den finns och alltid drömt hur ljuvligt det skulle vara att få prova på den, då skulle du vara lyckligare än någonsin.

Och så får du chansen. En gång i ditt liv (ja du vet att det är den enda chansen någonsin) får du smaka på den. En rejäl bit dessutom!
Men så börjar du fundera. Det kostar. Tänk om den inte smakar så gott som du önskat? Eller ännu värre, tänk om den smakar ännu bättre och du vet att du aldrig någonsin kommer att få känna smaken av den igen? Och choklad är choklad, efter en sådan stor bit kommer du garanterat att ha dåligt samvete efteråt. Och drömmen om hur gott den smakar, den som du haft så länge, den kommer att för alltid vara förändrad.

Är det värt att ta chansen?

Efter år av empiriska tester har denna drömmare i alla fall konstaterat att det finns drömmar som man ska satsa allt på! Och så finns det en del drömmar som mår bäst av att vara ljuvliga drömmar, en tillflyktsort från vardagen som jag alltid har kvar. Istället för att förstöra dem med vanlig simpel verklighet, som jag ändå har av i drivor!

Det här var mitt flum, det finns de som uttryckt saken bättre än mig!