Klara - färdiga - vardag!

Min första tanke efter att gårdagens julkonsert med kören var sjungen och klar, det var just något i stil med: Jipppii, mjukisbyxorna på, nu börjar ledigheten!!!
Men det gör den ju inte. Däremot börjar kanske normaligheten. Man vet att man har haft att göra när man ser fram emot att hinna med alla vardagssaker. Som att julstäda. Som att tvätta lakan och göra de sista läxorna inför nyår. Sånt. (Inget illa om körjobbet! Det skulle ju inte bli jul utan julkonsert, men visst har det tagit bort av vardagen.)

Och kanske hinna med det där lilla extra som ger själen sin medicin. Sticka klart höstens projekt nån gång. Kanske hinna baka en omgång pepparkakor till innan jul och kanske hinna koka ihop lite julgodis och kanske hinna binda en krans av de bortkastade julgransändar som hamnar på vår gård.

Eller som idag, hinna gå på en skogspromenad med en vän och hennes barn. Vädret såg allt annat ut än lockande, mulet och slaskigt, men väl ute i skogen med varm saft i muggen och knäckebröd i magen kom vi fram till att det var en riktigt fin dag i alla fall. Inte direkt julig, men fin.

Den lilla filuren får representera barnaskaran i skogen, fem knattar i olika storlek.

Mopparna upp i luften

Just idag när det igen ska städas och fejas inför en husvisning igen råkar en dokumentär om städande komma i radion. Jag fick vrida upp volymen och hyscha på knattarna som levde rövare i vardagsrummet och fick köket ordentligt putsat medan öronen var spetsade. Hade inte tänkt att en radiodokumentär om städning kunde vara så intressant, men den gav mycket att tänka på.

Här hittar ni den fram till 7.1.2014:

http://arenan.yle.fi/radio/2070362

Har ni tänkt på det att förr i tiden, före internets, sms-ens och telefonernas tid, kom man oinbjuden och ovarnad på besök och då gällde det att ha det städat i stugan. Att hålla ordnng, det var husmoderns hela vardag. Idag kommer ju nästan ingen och hälsar på sådär direkt och husmor är ute och förtjänar pengar hon också och har inte ensamvälde i hushållet.
I dokumentären sade dom att man inte bjuder in någon om man inte hinner städa och bulla upp, att man vill dölja vardagsråddet, att man skäms för hur det ser ut fast det egentligen ser ut som vanligt. Men jag tänker också på motsatsen, känns det inte lite beklämmande om man som gäst också dyker upp utan förvarning och plötsligt märker att man står mitt i någon annans vardagsrådd, det blir helt plötsligt väldigt intimt, som om att man ser lite för mycket av någon annan när man får veta vilken stök-tröskel just de har?

Men på det stora hela var dokumentären väldigt befriande att lyssna till. Alla städar precis så ofta och precis hur de själva vill och det räcker till!

En skäms-gråtande mamma

Jag vet inte om jag ska skylla på PMS eller ålder, men då jag har blivit så pinsamt tårdrypande på senaste tid.

På knattarnas dagisjulfest fanns en massa föräldrar som glatt stod och log och fotograferade det näpna luciatåget. Jag var inte en av dem. Jag var hon som satt med barnen i famnen (dom vågade inte släppa mig) och torkade tårarna ur ögonen för dom var ju så söhööta och sjöng så bedårande falskt och var så pirriga...
Sedan insåg jag vad jag höll på med, på dagisjulfesten för sjutton bövlar, och det övergick hastigt till skäms-gråt. Det är ju tanter på åldringshem som gråter när de hör luciasången, jag måste lämna familjen och flytta till ett boende snart anar jag.

Idag hade jag igen en blöt stund. Efter att jag försökt förklara konceptet med självständighetsdagen för storknatten och skulle visa honom Sibelius'  Finlandia på Youtube. Då satt jag där och smyggrät medan han frågade vad de olika instrumenten hette.
Fast å andra sidan, jag har blivit tårögd av Finlandia sen jag hörde den första gången, så nåt åldertecken är det nog inte, det är nog bara det att Sibbe var så förbenat bra på komposterandet. Eller nåt ditåt.

Att ge till någon annan

Igår var min första hela dag ledig från jobbet på över en månad. Idag är det min andra. Sen blir det nog inte så många lediga dagar före jul. Så är det att jobba 50%!
(Jag får betalt för varenda minut utöver de procenten, så klagar gör jag absolut inte, allt annat)
De här dagarna skulle då användas till flitigt studerande för att hinna få undan de sista läxorna innan nyår och reda upp i skolpappren som lagts på hög då jag just och just hunnit slänga in dem här hemma innan jag måste tuta iväg för att hinna med färjan. Det har ju inte blivit så väldans mycket med det...
 Igår gick jag ju halva dan i skolan, men sen var det husvisning på kvällen. Huset var inte visningsskick och innan det var städat var klockan dags att hämta barn (som jag dessutom lovat hämta tidigare när jag för en gångs skull faktiskt hinner).
Idag skulle jag då hugga i, men annalkande snö gjorde att det blev panik att få båten intäckt inför vintern, så dit for den förmiddagen i ett huj. 

Men lönen har jag ju haft nytta av. Och inte bara jag!
Jag har haft lite av princip att så länge jag var studerande och lyfte lån och ändå fick betalt av mina föräldrar för att kunna ta bussen hem ett veckoslut, så länge behövde jag inte bry mig om välgörenhet. Men så fort jag hade ett jobb skulle jag bidra. Det gjorde jag så länge jag jobbade i Helsingfors. Men under mammaledighet och påföljande arbetslöshet har jag hållit i mina pengar igen.
Och nu i höst äntligen har jag känt att jag kan ge något till någon annan. En peng till näsdagen, en slant till Filippinerna och nu en julklapp till ett barn som annars kanske inte skulle få så mycket i present. Det är röda korset i Pargas som ordnar. Allt jag behövde göra var att ta en lapp där det framgick kön och ålder och köpa nåt som jag tror att passar. (Det var ett litet barn, så det blev Brios magnet-klossar. Tidlösa och hållbara och kanske något som barnet annars inte skulle få.)
Till mina egna knattar köper jag inget nytt i julklapp i år, vi har prylar som lagt sig på hög (från sambons jobb) under året, får de varsin sådan så räcker det mer än väl, efter att mommon, fammon och gudföräldrar varit i farten.

Har någon annan gjort något i välgörenhetssyfte såhär i juletider? Och har nån tips om något annat som man kan göra som inte nödvändigtvis involverar pengadonation, utan också andra sätt att hjälpa?

Den julen, den julen

Jag har inte alls haft tid att tänka på julen.
Faktum är att jag inte har tänkt speciellt mycket alls på högtider eller annat.
Vi har snurrat på i vår ruuhkavuodet-karusell, tidiga morgnar, mörka kvällar, trötta barn, tröttare föräldrar och hösten har blivit lite mörkare och lite kallare, men att det redan skulle vara dags för jul, den tanken har jag vänligt men bestämt skuffat undan.

Men så åkte vi upp till hemtrakterna sent i fredags kväll, efter att jag på något vis hade överlevt en dag med minuttidtabell. Barn till dagis, skola i några timmar, bankärenden, jobbärenden, andra ärenden, köra till Nagu på en halv dag jobb, köra hem, packa väskor, få mat i barnen, in i bilen och köra upp norröver i kolmörkret.
Och väl där, där jobbet och skolan och allt annat var så fjärran och inte snurrade i mitt huvud på kvällar och nätter. Där någon faktiskt hunnit köpa en julstjärna och plockat fram adventsstaken. Där någon satt upp ljusslingan ute och kokade julgröt åt mig och familjen. Där hittade jag julen.

Och nu när vi kom hem till vårt kaos igen inser jag hur jag saknar julstämningen, fast den sätter en extra kant av "måste hinna" på tillvaron, så vill jag inte för livet vara utan den. Så nu har jag i alla fall börjat. Fyra adventsljus står på matsalsbordet på en julduk. Och kanske jag hinner hämta nåt pynt från förvaringen på svärföräldrarnas vind här nån dag och kanske jag hinner göra julkort, kanske hinner jag slå in ett paket, så kanske kanske det blir julefrid hos oss i år också.