Den julen, den julen

Jag har inte alls haft tid att tänka på julen.
Faktum är att jag inte har tänkt speciellt mycket alls på högtider eller annat.
Vi har snurrat på i vår ruuhkavuodet-karusell, tidiga morgnar, mörka kvällar, trötta barn, tröttare föräldrar och hösten har blivit lite mörkare och lite kallare, men att det redan skulle vara dags för jul, den tanken har jag vänligt men bestämt skuffat undan.

Men så åkte vi upp till hemtrakterna sent i fredags kväll, efter att jag på något vis hade överlevt en dag med minuttidtabell. Barn till dagis, skola i några timmar, bankärenden, jobbärenden, andra ärenden, köra till Nagu på en halv dag jobb, köra hem, packa väskor, få mat i barnen, in i bilen och köra upp norröver i kolmörkret.
Och väl där, där jobbet och skolan och allt annat var så fjärran och inte snurrade i mitt huvud på kvällar och nätter. Där någon faktiskt hunnit köpa en julstjärna och plockat fram adventsstaken. Där någon satt upp ljusslingan ute och kokade julgröt åt mig och familjen. Där hittade jag julen.

Och nu när vi kom hem till vårt kaos igen inser jag hur jag saknar julstämningen, fast den sätter en extra kant av "måste hinna" på tillvaron, så vill jag inte för livet vara utan den. Så nu har jag i alla fall börjat. Fyra adventsljus står på matsalsbordet på en julduk. Och kanske jag hinner hämta nåt pynt från förvaringen på svärföräldrarnas vind här nån dag och kanske jag hinner göra julkort, kanske hinner jag slå in ett paket, så kanske kanske det blir julefrid hos oss i år också.