Men det gör den ju inte. Däremot börjar kanske normaligheten. Man vet att man har haft att göra när man ser fram emot att hinna med alla vardagssaker. Som att julstäda. Som att tvätta lakan och göra de sista läxorna inför nyår. Sånt. (Inget illa om körjobbet! Det skulle ju inte bli jul utan julkonsert, men visst har det tagit bort av vardagen.)
Och kanske hinna med det där lilla extra som ger själen sin medicin. Sticka klart höstens projekt nån gång. Kanske hinna baka en omgång pepparkakor till innan jul och kanske hinna koka ihop lite julgodis och kanske hinna binda en krans av de bortkastade julgransändar som hamnar på vår gård.
Eller som idag, hinna gå på en skogspromenad med en vän och hennes barn. Vädret såg allt annat ut än lockande, mulet och slaskigt, men väl ute i skogen med varm saft i muggen och knäckebröd i magen kom vi fram till att det var en riktigt fin dag i alla fall. Inte direkt julig, men fin.
 |
| Den lilla filuren får representera barnaskaran i skogen, fem knattar i olika storlek. |
1 comment:
Härligt det där med knäckebröd i magen :) och utflykt i skogen är aldrig fel!
Post a Comment