Just idag när det igen ska städas och fejas inför en husvisning igen råkar en dokumentär om städande komma i radion. Jag fick vrida upp volymen och hyscha på knattarna som levde rövare i vardagsrummet och fick köket ordentligt putsat medan öronen var spetsade. Hade inte tänkt att en radiodokumentär om städning kunde vara så intressant, men den gav mycket att tänka på.
Här hittar ni den fram till 7.1.2014:
http://arenan.yle.fi/radio/2070362
Har ni tänkt på det att förr i tiden, före internets, sms-ens och telefonernas tid, kom man oinbjuden och ovarnad på besök och då gällde det att ha det städat i stugan. Att hålla ordnng, det var husmoderns hela vardag. Idag kommer ju nästan ingen och hälsar på sådär direkt och husmor är ute och förtjänar pengar hon också och har inte ensamvälde i hushållet.
I dokumentären sade dom att man inte bjuder in någon om man inte hinner städa och bulla upp, att man vill dölja vardagsråddet, att man skäms för hur det ser ut fast det egentligen ser ut som vanligt. Men jag tänker också på motsatsen, känns det inte lite beklämmande om man som gäst också dyker upp utan förvarning och plötsligt märker att man står mitt i någon annans vardagsrådd, det blir helt plötsligt väldigt intimt, som om att man ser lite för mycket av någon annan när man får veta vilken stök-tröskel just de har?
Men på det stora hela var dokumentären väldigt befriande att lyssna till. Alla städar precis så ofta och precis hur de själva vill och det räcker till!
No comments:
Post a Comment