Somrigt

Inget är väl mera somrigt än en bok i skuggan en seg dag?
Igår kom sambon hem med en hög finska böcker dom haft att cirkulera på kontoret och undrade om jag ville läsa. Jag kastade ett öga och konstaterade: Det är ju tantsnusk!
Idag öppnade jag iaf en bok och läste lite och undrade lite skeptiskt om det alls var tantsnusk utan vettig litteratur jag fått i handen? Men nej, det var bara den äldre generationen som tydligen höll sig i skinnet, nu när huvudpersonerna har vuxit upp så att de är nästan byxmyndiga börjar det arta sig, det är välutvecklade bröst, söta munnar och 16-åringar som har stånd lite här och där. Nåja, vad vore väl en sommar utan lite tantsnusk, jag var väl själv en 15-16 när jag köpte harlekinböcker istället för ungdomsromaner :P

Nåja, det finns saker som är bättre än tantsnusk. Glassbilens hallonsorbet! Oj attans, glöm allt illa jag sagt om kommersialismen och lata köpare i glassbilens namn! Det var det godaste på länge (och ännu hålls det i magen), jag och krabaten kunde ha ätit tills vi rullade.

Men det gjorde vi inte, dels för att jag ändå kommer att se ut som om att jag kunde rulla inom en snar framtid och dels för att jag inte vill bli anklagad för att ha gett överaktiva ungen extacy.

Fail

Igår tog jag och krabaten ett par riktigt sköna sommarcykelturer här i krokarna. I och för sig, på den första turen förde jag krabaten och vaccineras så jag vet inte om han håller med den föregående meningen till 100%, men för mig kändes det skönt, fast vi var hemma och spy emellan. Eller så känns det bara skönt för att jag nu håller på att vänja mig vid att trampa på mammas gamla cykel (typ 35 år gammal and still going strong) med extra tyngd där bak utan att känna mig som bambi på hal is. Eller så har jag vant mig vid fotbroms istället för att vifta desperat med fingrarna när vi närmar oss korsningar.


Stärkt av gårdagens erövringar på två hjul, gjorde jag så idag ett tappert försök till att återvända till arbetslivet. Det gick bra till lunchtid, sedan var det bara att tacka för mig och göra sorti genom att gå och spy via källartoan. Kanske inte den mest lyckade arbetsdagen i universum.

Midsommar

Tack för omtanken för förra inlägget. Om inget annat så värmer det!
Och i bästa fall hjälper det faktiskt, för idag har jag bara spytt tre gånger.

Fast det kan också bero på att jag haft möjlighet att sova ordentligt på dagarna, ta riktiga lååånga lurar medan krabaten sussat och har därmed sovit bort en massa fint sommarväder, men vilat bort lite onödigt illamående. Midsommaren överlevdes bättre än väntat. Inte var jag den piggaste fisken i gänget och inte njöt jag väl mycket av maten, men det var trevligt med gäster i alla fall. På midsommarafton åt vi mest, babblade, täljde barkbåtar, fixade midsommarstång och lärde oss ett nytt kortspel.


På midsommardagen for en del av gästerna iväg på segeltävling, medan ett par andra dök upp och följde med på båttur till Bystrand där vi faktiskt hittade ett ledigt bord samt åt hamburgerportioner som skulle ha mättat en halv armé. Så mätt har jag inte varit på länge. *lycka*
Tacka vet jag åksjukepiller så fick jag känna mig mätt en stund också (och så kan man ju välja att sitta ute på däck, frisk luft gör under för måendet).

Nu såhär post-midsommar kan jag stoltsera med att ha pussförbud. Jag har ett enormt herpes-utslag på läppen, ingen annan i familjen har det viruset och jag skulle ogärna dela med mig. I och för sig har jag utslag grymt sällan, en gång vart tredje år typ. Eller förresten, senast jag hade det var visst när jag just började vänta krabaten. Hmm... Jag anar ett mönster.

Psykologisk thriller

Det börjar ta på nu, dethär måendet.
Att gå hemma och vänta på nästa gång jag måste rusa till vessan är inte den mest lockande tillvaron. Egentligen spyr jag inte såna mängder, men om man räknar med de stunder jag har skyndat till byttan bara för att bli sittande dubbelvikt i magkramper så har det blivit rätt många gånger redan idag.

Och jag vet att OM jag tar det riktigt lugnt, ligger i soffan, surfar, tittar på tv, virkar något, så mår jag liite liite bättre. Men det är just den tillvaron som ger mig fel i huvu. Så därför försöker jag i alla fall. Tvätta kläder, plocka disk, packa inför midsommaren, byta lakan i sängarna, med den följden att jag mår riktigt apa.

Och jo, jag vet att jag är lyckligt lottad, det blir en bebis och det är något att glädja sig över när man mår som mest illa, men kom inte dragande med det som argument och tro att det får mig att helt mirakulöst sluta spy och bara tänka på skruttig doftande bebishud.
För ännu är vi så tidigt i graviditeten att vi inte vet med säkerhet att allt går vägen och när man mår som sämst, spyr tills man får munsår och försöker överleva dagen så blir man inte lyckligare av att bli påminnd om att man fast klarar av att leverera bebisar i drivor under sin livstid. Nej, det enda som hjälper just nu det är att ta en dag i taget och veta att nånstans, nångång tar det slut. Och då, då ska jag njuta och känna mig alldeles otroligt lyckligt lottad. För det är jag ju! Jag har bara en attans otur med mitt mående.

Midsommarmat

Det är lagom så inspirerande att planera en midsommar-meny och knytkalas för sju personer när man själv måste springa och tillbe porslinsguden var och varannan timme.
Men nu börjar det bli klart!

Sen lunch: Nypotatis med olika sillsorter, laxpaté samt ägghalvor fyllda med smetana och hackad rödlök (och kaviar om vi tycker oss ha råd).

Kaffe och det enklaste och godaste som finns: Jordgubbar med vispgrädde.

Midsommarstång, tävlingar och sånt som nu hör till.

Kvällsgrill före/efter bastun: Majs, ribs (nåja alla tar med det kött de vill ha), blåmögelostfyllda champinjoner inlindade i bacon och en grönsallad med sallad ur eget land, ruccola och soltorkad tomat.

Hur jag ska orka till midnatt är en annan femma. (Antagligen orkar jag alltså inte, anmäler mig som party-pooper, tar min hink under armen och går och sova kvart före elva).

Sjukledig

Så var jag officiellt sjukledig en vecka då. Läkaren ville inte skriva för längre tid, utan sade att de hellre följer med. Fast jag nämde att inte jobbet i sig, utan bussresan dit och hem är det värsta och fast jag nämnde att jag spydde till vecka 19 senast. Nåja, hoppet lever, det kanske går över efter vecka 12 denhär gången som det står i alla smarta graviditetsböcker. Blörp.

Och så måste skriva detdär hemska mailet till handledaren på jobbet att jag inte kan hjäpa honom med resultaten till postern. Uj, det är så jobbigt att inte ens choklad hjälper mot dethär!

Hit, men inte längre

Det smakar surt i munnen och jag litar inte på min mage för fem penni. Nu har jag alltså haft kräkskavalkad i två dagar, så länge fick jag njuta av mitt "mår relativt bra". Eller nåja, jag är inte döende ännu, men det börjar sätta sina spår. Speciellt i den stackars sonen som ofta är ensam hemma med mig och gråter och klänger på min rygg när hans mamma ligger dubbelvikt över byttan och hulkar och inte alls är som vanligt.

Men det som stör allra allra mest just nu är det att jag skulle behöva en enda fnuttig dag till på jobbet för att få klart projektet jag hjälper med just nu så att forskaren skulle få med det på en poster som ska visas på ett symposium i Glasgow efter midsommar. Jag skulle så gärna få analysera de sista blodproverna och så kan jag ta en hem-arbetsdag för att sammanställa datat och sen skulle jag kunna sjukskriva mig ett par veckor fast. Men nej. Suck, jag borde väl lyssna på kroppen och bara ta det lungt, men sini då det är så attans skoj att labba...

Cykelturen

Jo jag lever och mår till och med relativt bra (peppar peppar), så bra att jag var på klassträff i helgen och ut och äta middag. Det var SÅ skönt att ha något kul i planerna att det inte går att beskriva!

Men helgen tog visst på också så nu har jag ägnat några morgnar åt att örgla igen, men utan det där illamåendet konstant 24/7 som fick varje dag de första 19 veckorna med krabaten att vara en psykisk påfrestelse.

I Vasa passade jag på, förutom träffandet, att köpa en cykelstol i rätt storlek (hrrm, okej, min mamma köpte) så att den passar på den gamla skruttopeden och igår kväll tog vi premiärturen jag och krabaten. Hjälmen var en vederstyggelse och att bli fastspänd i cykelstolen tänkte han inte gå med på. Skrik och gnäll. Men så fort jag började trampa så blev det knäpp tyst bakom mig. Efter 50 meter kom ett litet förvånat "ooo" bakifrån och efter 50 meter till kom ett försikitgt "brrm brrm". Nåja, nästan lika fort som en bil åkte vi ju. Fast med mera pling.

Ursäkta uppehållen

Jag ville bara kika in och varna för sporadiska uppdateringar här.

Jag har nämligen bara en sak jag kan koncentrera mig på just nu och den är tyvärr inte det trevligaste att läsa om. Nämligen illamående. Hur jag ska överleva denhär arbetsveckan är något som min illamående hjärna just ikväll inte förstår sig på.

Serni, min lilla hypokondri för några veckor sedan var inte alls hypokondri. Det var inte cancer heller.

Keso

Favoritmaten just nu: Keso.

Nej, det duger inte med finsk grynost, jämförelsevis är den seg och besk i smaken. Jag ska ha Arlas Keso, den som är lite mjukare och mildare.
Sen äter jag den som tilltug, i sallader, i efterrätter, passar superbra till fisk och så går den bra att blanda med lingonsylt och äta till köttbullarna. Fast framför allt så äter jag den som den är, slevar i mig med sked.

På tal om fisk, nu blev jag sugen på sushi mitt i allt. Var får man bra sushi i Åbo? Har bara ätit på Skanssi hittills ett par gånger, men senast fick jag ljummen lax på min nigiri och har inte ätit där sedan dess...

Note to self:

Inte tro att man klarar en övertids-arbetsdag på två små smörgåsar och ett par melonbitar till lunch.

Har hållit på att svimma tre gånger sedan jag kom hem idag. Låt så vara att handledaren märkte det begynnande kaoset i labbet och köpte choko åt mig och hans andra stressade hjälpreda, det fyller inte magen fast det är trevligt för stunden. Det finns liksom de som har bra blodtryck och så finns det frusiråttor som jag, man tycker att jag borde lära mig vid denhär åldern men, nåja. Inte är jag ofelbar jag heller!