Ja för den som är intresserad...

Just nu stickar jag sånahär till svärmor (födelsedag)och sånahär till krabaten.

Att sånt fint!

The handarbete is back!

Krabaten somnade på min arm och plötsligt har jag en liten stund ledig tid.
Det verkar som om min handarbetsiver plötsligt är tillbaka för mitt i allt har jag en massa projekt på gång.
Eller så blev det bara kallt mitt i allt och krabaten behöver nya större sockor...

På tal om kallt så verkar dethär med luftvärmepump fungera bättre än jag trodde.
I morse var det 18,2 grader i köket och nu är det redan 20,7. Skönt! Bara det skulle värma ända upp till sovrummet på andra våningen så...

Och nej, ännu vet jag inte inget mera om jobbet.

Ibland undrar jag lite...

Inatt har någon falskeligen försökt köpa upp holmen, jag och sambon har gift oss (ett misslyckat bröllop kan jag tillägga, varför hade jag kort klänning?), och så födde jag vårt tredje barn utan att ens ha en tvåa till att börja med.

Kanske det inte är så bra att dricka ett glas jordgubbssaft innan man går och lägger sig...
Ikväll satsar jag på äkta vara och tar ett glas rödvin istället och så ser vi om bröllopet blir bättre iaf!

Han är...

En ensam tand i en skrattande mun.
Ett par ögon som ser allt.
Ett par öron som hela tiden sticker ut ur sammanhanget (åtminstone ut under mössan).
Ett ynkligt rop i natten.
En doft på min madrass.
En massa klott i köket.
Ett nytt lustigt ljud varje dag.
En liten hand som just lärt sig att vinka.

Och så är han min.

Ensamma hemma

Sambon är på pätkä-jobb så jag och krabaten är ensamma hemma resten av veckan.
Ska bli intressant att se hur mycket nerver jag har kvar på fredag. Sköta krabat dagarna och nätter, har planer på att baka en morotskaka, städa och bjuda in vänner och plugga en massa inför intervjun. Ajjo, nämnde jag att jag har en arbetsintervju nu i veckan också? ;)

Alltså, utan att avslöja för mycket, men är det inte typiskt. Sambon har letat jobb hela året, nåja, halvhjärtat, han har ju jobbat med egna firman hela tiden också. Och så går jag och ringer ett samtal och seglar in på en intervju sådär rakt framför näsan på honom.
Sååå, hur kommer det sig att höperöt blivit kallad på en intervju då? Nåjo förstås är det för att det är ett jobb som ingen annan vill ha, juh! Hur skulle hon annars ha en chans att få det? Så nu panikpluggar hon ett nytt ämne i några dagar ännu innan det är dags. För att börja ett nytt krävande jobb som innebär att hon inte får se sin söta krabat på dagarna i evigheter framåt.

Jag är som ni märker ivrig, men osäker på om det är rätt val i slutändan.
Är jag galen? Eller gäller det bara att gripa tillfället i flykten?

Tillägg till tidigare...

Och gladare blir man ju inte av att ha ont i magen stora delar av dagen. Imorgon ringer jag och säger att dom får ta ut denhär attans spiralen och det är nu avgjort att det är inte nåt för mig. Har stått ut med dethär i 4 månader nu. Kiitti nyt riitti.

Å andra sidan så har jag inte hittat ett enda hormonpreparat som passar mig ännu, så att spiral inte funkkade var ju ingen större överraskning.

Prklprklprkl...

Höperöt är trött trött trött igen.
Såhär trött har hon inte varit sen hon hade sömnproblem för ett par år sen.
Igår kväll fick hon ett trötthetsutbrott och förklarade snyftande varför hon var så missförstådd. Krabaten är en solstråle, en riktigt glad och pigg filur. Det är han också när han ska sova. Så igår nattade jag honom fem gånger totalt. Och hade 10 minuter egentid på dagen då han sov ute, sen vaknade han. På kvällen somnade han snällt men skulle sen ha nappen petad i munnen en 7-8 gånger på natten och så sover han snällt vidare, men det gör ju inte jag.

Och sån är han och jag är småtrött, men det kan jag leva med, han är ju min älskling hursomhelst!

Men det som fick Höperöt att ge upp var när människor som träffar krabaten ofta och tycker att han är sååå glad och en sååån solstråle, kikade in i vårt hus och konstaterade att det var skönt att veta att de inte behövde städa HÄR. Totalt oförstående för vi har ju haft sån TUR med en så lättskött krabat.

Det jag inte kan leva med är människor som kritiserar utan att tänka. Och det som fick bägaren att rinna över för trötta mig var att jag så gärna skulle ha ordning i nya hemmet och därför sved det extra hårt när det gällde ordningen för jag ÄR ordningsam och jag VILL ha ordning, men just nu får jag leva utan det. Och det får alla andra också. Och vill man kommentera det får man hålla käft!


Prklprklprkl och gonatt.

En hypotetisk miss

Frågeställning:
Är det det att jag inte använder tvättmedelsmått och häller för lite tvättpulver i maskinen, eller är det temperaturen då jag oftast tvättar i 30 grader, som gör att sambons strumpor fortsättnings vis luktar svett flis och tvåtaktsbensin när de kommer upp efter en svängom i tvättmaskinen?

Hypotes 1: Det är tvättmedlet.

Hypotes 2: Det är temperaturen.

På grund av tisbrist testas samma temperatur, men med större mängd tvättmedel först.

Test av hypotes 1: Ös på tvättmedel så perkeles.

Resultat av test 1: MIN mörkblåa sommarklänning luktar tvåtaktsbensin!

Slutsatser av test 1: Oberoende av tvättmedel och temp; tvätta aldrig något annat än sambons strumpor med sambons strumpor.

Case closed.

Maaaat

Nästa gång du tror att du är hungrig kan du titta på detta inlägget och inse att det finns de som är hungrigare än dig. Minst fem gånger om dagen...





Foton by J.Käld

Det var visst ett tag sen sist

Såhär är det.
På lördag kväll ska jag och A på logdans (tydligen, jag fick bara veta att jag skall dit) och följaktligen ska krabaten vaktas för några timmar för första gången i sitt liv.
Det blir farmor och farfar som vaktar så det ska gå bra. Jag matar kvällsmat, ammar och byter om och så får de göra det trevliga med att natta! (Nånej, dom går på en promenad med honom i vagnen så sover han sen, pretty simple!)
Jag är faktiskt inte överdirvet orolig för det, dom ringer väl om det urartar sig!

Problemet är vad man ska ha på sig.
När jag ställde frågan till A fick jag det manliga svaret: Nåh, lite finare, vad man nu brukar ha på när man går ut.

Det var i det skedet jag insåg att jag:
A) inte "gått ut" på över ett år och sedan dess har jag typ blivit "tant".
B) vanligtvis har brukat "gå ut" i bara farkkun och dagens skjorta/pajta.
C) inte var ett dugg klokare än innan jag frågade.

Så efter att krabaten vaknat ska vi gå upp på vinden och leka den roliga leken "mamma provar kläder".

Tipsa gärna kloka människa. Vad brukar du ha på dig när du går ut?

Har hittat förklaringen!

Jag har känt mig lite slö och åldersstigen på det senaste. Och inte att undra på, jag borde ju ha en och en halv fot i graven redan om det är så att jag borde ha skrivit mina memoarer som 16-åring.

Jag ska direkt påminna krabaten om att han ska passa på att njuta medan han är ung. Härrägud han är ju straxt sju månader!

Mera seriöst. Har vi så bråttom att leva idag att vi har så mycket att skriva redan när vi är 16 så att det räcker till för ett helt liv? Tittar man på den mängd information som man ska ta emot och processa jämfört med på 1850-talet då man bodde i sin by och ens världsbild sträckte sig till de tre närmaste grannbyarna så skulle det inte förvåna mig om svaret på den frågan är ja...

Om nån undrar vad jag menar med detta så är det att människans hjärna knappast har utvecklats lika mycket som informationsflödet på 160 år och exakt vad det innebär för vår hälsa.
Det på en tisdagskväll!