25 August 2010

Han är...

En ensam tand i en skrattande mun.
Ett par ögon som ser allt.
Ett par öron som hela tiden sticker ut ur sammanhanget (åtminstone ut under mössan).
Ett ynkligt rop i natten.
En doft på min madrass.
En massa klott i köket.
Ett nytt lustigt ljud varje dag.
En liten hand som just lärt sig att vinka.

Och så är han min.

1 comment:

Bina said...

Visst är det en välsignelse!