Orättvisornas orättvisa!

Enligt svärrjes teve (Oh yes, vi är i civilisationen igen) hade det kommit friggin 60 ml regn i Stockholm inatt.

Vi fick 2 milli...

Gräsmattan är brun.
Trädena gulnar i förtid.
Vattnet i tunnorna är straxt slut.
Vi har slutat med livsuppehållande åtgärder i blomrabatterna, numera är det bara äppelträden och grönsakslandet som får en skvätt.

Är det någon som kan lära ut regndansen??

Nu skär jag ner

...på bröststorleken.

Killen är över ½ år och har fått så mycket mjölk han velat hittills. Tyvärr vill han inte ens ha det mera. Att ge honom mat från höger sida är som en dålig strippshow, det räcker med att jag gläntar på blusen där så börjar han gråta i protest, att få honom att ens smaka kan man glömma (Förutom på kvällen och natten, DÅ kan man nog ändå snutta lite). Vänster sida duger ännu, men inte utan att soffan/lampan/väggen/taket/armhålan ändå skulle vara intressantare.
Dessutom håller jag på att bli assymetrisk.
Dessutom rymms inte brösten in i någon fin bikini.
Dessutom får jag akut huvudvärk när jag tar på den gamla bikinin med tunna halterneck-snören utan elasticitet som är den enda jag kan ha.

Så nu är det dags. Hit med skalpellen bara!

Eller så börjar jag helt enkelt amma mindre och hoppas att dom krymper lite bara av det.
Och tills dess: Om det är någon som har bra tips på stora bikini-märken att köpa så säg till! Janina Frostell? Typ?

Ja och 75F om nån undrar.

Höp höp höp höp

Nej nu får det bli ett slut på detta isolerande!
Nu tänker jag ringa alla mina vänner och tvinga dem att komma och hälsa på ut till stugan, bli bitna av bromsar, pådreglade av en son och evenutellt bada bastu och äta nåt gott också. Det kan inte vara hälsosamt att inte se andra människor än bebisen sambon och ibland sambons kompis i mera än en vecka i streck!

Droppen kom i fredags när jag måste fara på lite ärenden via K-rauta och IKEA, varefter sambon frågade om det var skoj att vara ute och se människor lite?
Jag bara mumlade nåt just då med krabaten dreglandes över armen och svetten rinnandes i nacken, men sådär i efterhand kom jag på många bra svar:
"Jo jag och kassatanten bondade över disken där, så det var riktigt givande!"
eller
"Jo jag nickade åt och berättade min livshistoria åt alla människor jag såg, dendär vakten som till slut kom för att slänga ut mig lyssnade faktiskt dessutom!"
eller i värsta fall
"Jo du ska veta vad jag såg på människor, jag stirrade och stirrade som om jag aldrig sett såna förr, vilket jag faktiskt inte gjort på flera veckor"

Går man till IKEA och K-rauta med en halvårs bebis så försöker man hinna sörpla i sig lite kaffe och mata han samtidigt med andra handen, man springer och byter blöja och försöker hålla honom nöjd och hinna med det man ska på lämplig intressetid. Träffa människor, är inte riktigt vad jag skulle kalla det.

Hursomhelst, jag är inte arg på sambon, men inser att om jag ska få nån ändring på mitt höpererande får jag göra det själv!
Så om telefonen plingar efter att du läst detta, bli inte förvånad.

Räkningarna hade faktist fått försvinna...

Att komma in till stan, slå på datorn, surfa en stund och konstatera att världen står kvar är på nåt vis lugnande.
Internetförstört barn av sin tid som man är!

Det som man också kan konstatera är att det har dimpit in räkningar i brevlådan och en tur via e-banken är ett måste nu när man ändå tar sig en surfning, så gen lugnande stunden utbyts i tillfällig akut pankhet och man bestämmer sig för att åka ut till holmen igen och glömma allt.

Ända tills man återvänder för att kolla att världen finns kvar...

Sommarlov!

På grund av underbart väder och en stuga som ska pysslas om, flyttar vi från och med idag dit ut på obestämd tid.
Blogginläggen kommer att hagla sporadiskt de närmaste veckorna alltså.

Sol på er!

Det är (nästan) inte sant!

Det är bara en eller två lådor kvar att packa upp, resten är på sina platser, så även om stället är i behov av en storstädning och vi har ett par extra stolar i hörnen då vi ännu inte bestämt oss gällande vilken uppsättningn vi ska ha är vi snaaart nästan klara!

En annan sak som nästan inte är sann är det senaste besöket till barnaråddgivningen.
Den minst sagt gammalmodiga tanten spärrade upp sina blå vid måttbandet och ubrast förtvivlat "Men han har ju krympt!"

Men föri h*****e (krabaten läser, så jag ids inte skriva alltför tydligt) praktikanten som mätte senast avläste ju på andra sidan centimeterstrecket! Vad är ni riktigt för några precisionssnillen som jobbar här???

Okej, det sade jag inte (och jag höll mig för skratt ända tills vi kom hem också) det lär nog ta några år innan hon går i pension ännu så bäst att hålla god min, men jag föreslog snällt att praktikanten avläst fel. Hon måttade tre gånger och resultatet blev tills lut att han vuxit 1,2 cm på fyra veckor, ingen korgbollsspelare, men han krymper ju inte direkt.