Höp höp höp höp

Nej nu får det bli ett slut på detta isolerande!
Nu tänker jag ringa alla mina vänner och tvinga dem att komma och hälsa på ut till stugan, bli bitna av bromsar, pådreglade av en son och evenutellt bada bastu och äta nåt gott också. Det kan inte vara hälsosamt att inte se andra människor än bebisen sambon och ibland sambons kompis i mera än en vecka i streck!

Droppen kom i fredags när jag måste fara på lite ärenden via K-rauta och IKEA, varefter sambon frågade om det var skoj att vara ute och se människor lite?
Jag bara mumlade nåt just då med krabaten dreglandes över armen och svetten rinnandes i nacken, men sådär i efterhand kom jag på många bra svar:
"Jo jag och kassatanten bondade över disken där, så det var riktigt givande!"
eller
"Jo jag nickade åt och berättade min livshistoria åt alla människor jag såg, dendär vakten som till slut kom för att slänga ut mig lyssnade faktiskt dessutom!"
eller i värsta fall
"Jo du ska veta vad jag såg på människor, jag stirrade och stirrade som om jag aldrig sett såna förr, vilket jag faktiskt inte gjort på flera veckor"

Går man till IKEA och K-rauta med en halvårs bebis så försöker man hinna sörpla i sig lite kaffe och mata han samtidigt med andra handen, man springer och byter blöja och försöker hålla honom nöjd och hinna med det man ska på lämplig intressetid. Träffa människor, är inte riktigt vad jag skulle kalla det.

Hursomhelst, jag är inte arg på sambon, men inser att om jag ska få nån ändring på mitt höpererande får jag göra det själv!
Så om telefonen plingar efter att du läst detta, bli inte förvånad.