Längdtillväxtuppföljning

Krabaten har sedan en månad tillbaka en ny rådgivningmadam och hur jag försöker få plats för henne i mitt stora hjärta så måste jag nog erkänna att jag känner viss aversion mot henne...

Hon är en rådgivningsmadam av den gamla skolan, pratar snällt, men har hårda nypor.
Och det som har lagt denhär lilla taggen i sidan till henne så är när hon påstår att krabaten växer dåligt. Ja inte skulle jag heller tro att han växer om jag vid mätningen under pust och stön skulle försöka göra allt för att klämma krabatens ben mot det kalla underlaget (istället för att räta ut knät) och sedan avläsa centimetrarna med tungan i mungipan av ansträngning och anteckna på millimetern när för att det helt säkert ska bli Rätt och Riktigt.

Och ja det enda stället det syns på är i hans papper, jag som köper hans kläder vet att han växer precis lika mycket som tidigare.

I övrigt kan tilläggas att hon häpnade när hon hörde att jag ville helamma minst en månad till om mjölken bara räcker. "Jamen får du sova på nätterna då?"
(Jag lär väl nog märka när jag inte får det längre liksom!)

Lika förvånad blev hon när hon hörde att om jag har möjlighet vill jag bli hemma tills han är ett år, men sen vill jag jobba igen, med nåt, vad som helst. "Bara ett år? Har du ingen möjlighet att vara hemma längre?"
(Jo för jag vill ju att jag och mitt barn ska bli försörjda av min sambo, sen gör det iiinget att jag får mental härdsmälta av att gå hemma längre!)

Oh well, bara att lyssna på henne med ett halvt öra!


Ja jag har blivit en av dedär typerna som tar illa upp om någon har något negativt att säga om deras barn...

Hans tur hursomhelst!

Det är egentlgien helt onödigt att jag öppnar denhär webbsidan varje morgon och kollar:

http://aerobiologia.utu.fi/

Vad gör man med en webbsida med röda bollar när det räcker med att se sig själv i spegeln för att se en stor röd boll mitt i mitt fejs, och två mindre röda cirklar ovanför.

Jag meddelade helt kallt åt sambon att nästa vår får han antingen göra mig på smällen igen eller så äter jag så perkeles med medicin och att nästa gång vi har en bebis som ammar på våren så är det han som ammar.

Ett jobb för den fagre

När man bor såhär på en skärgårdsort så dras man ju ofrivilligt in i de lokala debatterna.
Nu ska skarvarna inte skjutas utan nu ska dom skrämmas bort från fiskevatten och fiskeodlingar. Följdaktligen ska någon anställas som fågelskrämma.

"Det jobbet skulle man ju kunna ha" sa sambon. "Åka runt på havet med en stor torvi i fören av båten"
Jag är snäll som vanligt "Joo att torva runt på havet sku passa dig perfekt!"

Ajajaj :(

Krabaten testade på en ny sport igår.
Sporten var störtdykning.
Utan skyddsutrustning.
Från vår säng.

Han har precis lärt sig att man kan snurra runt flera varv efter varandra.
Jag höll om den skitskraja vrålande krabaten och baddade pannan med kallt vatten medan A ringde hälsovården. Vi skulle vänta en halvtimme så kunde vi komma in och visa upp honom (mest för att lugna oss vuxna).

Efter en halvtimme hade krabaten ätit, var lugn och hade bara ett rött märke vid pannan. A ringde på nytt till hälsostationen för att avboka oss. Det kanske har hänt förr? frågade han.
Det hade hänt förr, jo.

Och innan krabaten kör bil så lär det ha hänt tusen gånger till.
Mitt hjärta får helt enkelt vänja sig vid att skutta av och an mellan halsgropen och bröstkorgen.

Jävlar i min lilla låda!

Får jag presentera mina små vänner.



Luktärt och Tagetes har inte hunnit långt i livet, men Blomkål, Basilika och Timjan är helt klart på väg nånstans!

Vi kan väl konstatera att mina fingrar inte är helt hudfärgade, men den gröna skiftningen har nog inte tagit överhanden ännu.

Jag är gammal, men kan iaf stava.

Jaja, när jag var 15 så tyckte nog annorlunda, men man får väl ändra sig!

Nu är jag 27 och har en liten krabat som försöker sova på bakgården och då tycker jag tammetusiken att moppepojkar ens borde lära sig STAVA till ljuddämpare innan dom sätter sig på moppen. Och klarar dom faktiskt inte det kan dom lika bra köra upp den i rumpan!
Ljuddämparen alltså.
Moppen hamnar nu där hursomhelst.


nim.merk. Folkilsken

Hallelujah-moment!

Jag måste göra detta till en vana!
En helt solo liten kvällspromenad efter att sonen somnat medan sambon tittar på tv-serie. Daggen faller så min allergiska näsa inte kliar och luften är frisk.
Wunderbaum!
Dessutom kan jag samtidigt passa på att meddela att jag gått ner nåt litet kilo, bara genom att vara utomhus och pynja på dagarna :D:D:D
Ytligt ja, men ack så viktigt för mentala välmåendet att se en lägre siffra på vågen.

På tal om mentalt välmående, det är inte bara kilona som mår bra av en promenad. Ikväll därute var nog första gången på evigheter som jag började reflektera över var jag är i livet och världen sådär objektivt igen. Reality checkar ÄR bra!
Hmmm... Finns promenad-terapi som vedertagen metod ännu? Om inte tänker jag grunda den och göra stora pengar på den!

Tur att man inte är pedant!

Vi har haft lite av en tvättdag här idag, så för ett tag sen suckade jag djupt och tänkte "SKÖNT att få gå och sova i en nybäddad säng ikväll!"
Krabaten valde att uttrycka glädjen över rena lakan med ett *spugel*

Oh well, det var så lite att det nästan var hemtrevligt.
Men ändå tur att jag inte är pedant, då skulle jag väl gå under efter tre klädbyten på krabaten två klädbyten på mig själv samt en mattvätt och en lakanstvätt varje dag.

Söndag schmöndag

Dagen börjar med en halvlång sovmorgon (attans Millenium som håller mig vaken på lördagkvällar, nåja, bara ett avsnitt kvar).
Sedan märker jag att jag har nåt som ser ut som herpes på läppen och får därmed inte nosgosa med krabaten tills det är borta.
Katten som vi vaktar är sällskapssjuk (för en gångs skull) och vill bli kliad, jag är snäll och kliar tills jag kommer ihåg att jag är allergisk.
Kort därefter nyser jag så att krabaten vaknar och ger mig en Mycket Liten Men Mycket Förebrående blick. Han som sover förmiddagslur brevid mig i soffan.

Tack för gnällutrymmet, nu ska jag ut till dethär:



Lika så bra att vaknade nu förresten, en liten matslurk bara så klär jag på honom och så får han komma med ut till andra sidan fönsterrutan med mig!

Booooooobies

Om jag var überlycklig i tisdags var jag trött som en apa både onsdag och torsdag och undrade vad sjutton jag riktigt var så upphetsad över dagen innan.
Nej inte krabaten! Man BLIR trött när gubben har på väckning 5:15 och har en rätt högljudd väckning och i samma rum som en själv och en morgonpigg krabat dessutom...
Men jag kan ju alltid norpa hans telefon byta ut hans väckning mot en tyst och barnvänlig en :P

På tal om barnvänligt så börjar jag inse att när krabaten övar sig på att föra ljud och jag försöker låtsas att det låter lite som han försöker få ur sig ett "mamma", så försöker han egentligen säga Booooobies.
Jag använder det ordet oftare än mamma tror jag.
"Är du hungrig? Vänta lite så får du boobies!"
"Nej nu är det så kallt så jag får ont i boobisarna."
Alternativt:
"Du bryr dig nu bara om mina boobisar"

Jag gick hem med vagn och krabat från svägerskan tidigare, hade varit barnvakt åt buspojkarna, solen sken och det var varmt fast det redan var kväll.
Och för första gången sen jag flyttat hit kände jag mig riktigt nöjd och lycklig.

Jag hade röjt i trädgården på dagen medan krabataten sov, vi snackar trädgård som ingen petat på på flera år alltså. Jag hade just umgåtts med "släkt", alltid hälsosamt. En bekant hade frågat mig om jag kommer på en träff på torsdag, skönt att känna sig efterfrågad. Vi har just fått ok på ett egnahemshus att hyra, underbart med mera utrymme. Min gubbe var på talko och hjälpte ett par vänner som bygger hus, lite för mig själv men ändå i närheten. Jag var på väg hem för att natta vårt lilla barn.

Visst finns det saker att fundera på, jobb, pengar, tid, men just då var dom som bortblåsta.

Jag gissar att jag nånstans innerst inne har haft en dröm om dethär. Någon slags bild av att det här så här man ska leva livet sedan nån gång när man blir vuxen på riktigt.
Seriöst, FÅR man ha det såhär bra?

Tremånadersdag!

Hurra!
Krabaten fyller tre månader och har över påsk lärt sig tricket att snurra runt.
Så de enda 100% säkra ställena i huset är nu golvet och spjälsängen, happy day!

Denhär stora dagen firas med att grannarna tre längenheter bort renoverar medelst stenborr i väggen, mamma får hormonspiral, som hoppeligen inte ger henne humörsvängningar för annars är det 157 euro rakt ner i vasken, pappa får några hål i tänderna lappade och sonen ska få sitt första stick i låret. Sjukisen var snäll nog att skjuta upp vaccinationen i torsdags när hon hörde att jag skulle åka tåg ensam med honom samma dag.

Nåja, så sjukt illa är det inte.
Just nu firar krabaten genom att sova och mamma genom att skita i att sätta på en tvättmaskin och istället njuta av chokokex!