Längdtillväxtuppföljning

Krabaten har sedan en månad tillbaka en ny rådgivningmadam och hur jag försöker få plats för henne i mitt stora hjärta så måste jag nog erkänna att jag känner viss aversion mot henne...

Hon är en rådgivningsmadam av den gamla skolan, pratar snällt, men har hårda nypor.
Och det som har lagt denhär lilla taggen i sidan till henne så är när hon påstår att krabaten växer dåligt. Ja inte skulle jag heller tro att han växer om jag vid mätningen under pust och stön skulle försöka göra allt för att klämma krabatens ben mot det kalla underlaget (istället för att räta ut knät) och sedan avläsa centimetrarna med tungan i mungipan av ansträngning och anteckna på millimetern när för att det helt säkert ska bli Rätt och Riktigt.

Och ja det enda stället det syns på är i hans papper, jag som köper hans kläder vet att han växer precis lika mycket som tidigare.

I övrigt kan tilläggas att hon häpnade när hon hörde att jag ville helamma minst en månad till om mjölken bara räcker. "Jamen får du sova på nätterna då?"
(Jag lär väl nog märka när jag inte får det längre liksom!)

Lika förvånad blev hon när hon hörde att om jag har möjlighet vill jag bli hemma tills han är ett år, men sen vill jag jobba igen, med nåt, vad som helst. "Bara ett år? Har du ingen möjlighet att vara hemma längre?"
(Jo för jag vill ju att jag och mitt barn ska bli försörjda av min sambo, sen gör det iiinget att jag får mental härdsmälta av att gå hemma längre!)

Oh well, bara att lyssna på henne med ett halvt öra!


Ja jag har blivit en av dedär typerna som tar illa upp om någon har något negativt att säga om deras barn...