Hallelujah-moment!

Jag måste göra detta till en vana!
En helt solo liten kvällspromenad efter att sonen somnat medan sambon tittar på tv-serie. Daggen faller så min allergiska näsa inte kliar och luften är frisk.
Wunderbaum!
Dessutom kan jag samtidigt passa på att meddela att jag gått ner nåt litet kilo, bara genom att vara utomhus och pynja på dagarna :D:D:D
Ytligt ja, men ack så viktigt för mentala välmåendet att se en lägre siffra på vågen.

På tal om mentalt välmående, det är inte bara kilona som mår bra av en promenad. Ikväll därute var nog första gången på evigheter som jag började reflektera över var jag är i livet och världen sådär objektivt igen. Reality checkar ÄR bra!
Hmmm... Finns promenad-terapi som vedertagen metod ännu? Om inte tänker jag grunda den och göra stora pengar på den!