"Det var ju sist och slutligen en grym tur att jag inte for på detdär kanalsemit till Helsingfors ändå" konstaterade jag där vid halv tiotiden igår när jag och A återvände från Åbo till Pargas.
Då hade vi lite tidigare klivit ut ur det nattöppna apoteket med en redig receptbelagd värkmedicin i en påse.
Ja, receptet blev utskrivet av en läkare på Tyks. Efter en grundlig undersökning av krabaten, mina njurar och min rygg.
Innan läkargranskningen hade jag halvsuttit i en timme med sensorer på magen för att kolla pysens hjärtslag.
Vi blev inkallade på koll för säkerhets skull i det skedet när jag ringt till förlossningen för att fråga vad jag skulle göra när jag hade galet sjuk rygg, inga värkmediciner fungerade och inte heller hölls i mig eftersom jag just hade börjat må akut illa och spy. Spyor blandat med blodstänk...
Då hade jag vid flera tillfällen under den föregånede natten och dagen fått så akut rygg/höftvärk att jag trodde jag skulle gå av på mitten och gick dubbelvikt och stönade.
Det var ett sånt anfall på eftermiddagen som till slut fick mig att skicka ett meddelande till chefen där jag skrev att jag, hur mycket jag än ville, inte skulle klara av att hoppa på tåget och åka till Hfors för middag den kvällen. Även fast jag var lite osäker ännu i det skedet och läängtade efter mina vänner...
Tur att A inte hade några fredagsplaner och bara kunde hoppa in i bilen och köra mig!
(och att han inte skrattade mera åt mig när jag sprang omkring dubbelvikt än att han kunde samla sig för att fråga om jag ville ha massage :P)
Nåja, jag fick ingen direkt diagnos från läkaren, men huvudsaken är ju att krabaten mådde bra trots att jag mådde apa.
Den troliga gissningen ligger ännu på foglossning (uppslagsboken: brosk- och benuppmjukning till följd av höjda hormonnivåer under graviditeten som hos vissa gravida kan leda till akuta smärtor) i kombination med trötta och krampande ryggmuskler och eventuellt en irriterad krabat som armbågar mig i opassande nerver...
Just nu säger jag bara tack och halleluja till den starkare medicinen och har bara småont i ryggen för jag gissar att utan den och ett bälte som håller ihop mina höfter skulle jag antingen ligga kvidande i sängen eller ligga över vc:n och spy.
Ja jag sade ju att läsning skedde på egen risk ;)
4 comments:
Mig skrämmer få kommentarer om fysiska tillstånd. Säger en morsk men hostande M och analyserar blodsmaken i sin mun.
HÄRLIGT med blogguppdateringar. Jag som till och med vant mig av vid social notworking redan.
Ääh, här försöker jag skrämmas med att ta upp allehanda kroppsvätskor (förutom bajs, jag fick inte in det på nåt snyggt sätt) och så blir du bara analytisk ;)
Räknas det till social networking att mata fisk i en treåring som hellre vill ha efterrätt än mat? Då har jag lyckats idag!
Hoppas du mår bättre nu vännen.. tänker på dig :)
Ååh, tack vännen! :)
Jodå, knarket är riktigt effektivt ;) men jag ska ändå och kollas upp av min vanliga läkare nu på onsdag för att se vad som riktigt kan vara orsaken och om det går att göra nåt annat åt det än att äta starka tabeletter...
Hoppas du har lite mysigare - och lite mindre kaotiska - julförberedelser på gång där iaf! :)
Post a Comment