Nu måste jag utav ren nyfikenhet fråga:
Hur många är det som, när en gammal favoritskjorta går sönder, klipper loss och sparar knapparna och dessutom funderar om skjortan går att använda till något? Annat än att bli en trasa.
Det är liksom inget pirkka-niksi, utan något som jag alltid gjort, bara därföratt...
13 February 2011
12 February 2011
Gissa vad?
Lita på magkänslan.
Jag tog tempen på en tröttgnällig karbat igår kväll och tänkte att jag var helt ute och cyklade, för nån feber hade han inte då. Men min intuition hade visst rätt, för nu på förmiddagen var han plötsligt hot stuf.
Det slår aldrig fel! Idag hade vi en kul pulkadag inplanerad och ikväll en dejt med gamla bekanta. Nu var det bara att avboka den första, men den senare ska jag gå på om det nu inte blir nåt slags spykalas här ännu idag, det skonar jag gärna mina vänner ifrån!
Oberoende om det är spykalas eller bara feber så måste jag säga att denhär mamman börjar bli lite trött på tre ordentliga sjukor sedan nyåret...
Jag tog tempen på en tröttgnällig karbat igår kväll och tänkte att jag var helt ute och cyklade, för nån feber hade han inte då. Men min intuition hade visst rätt, för nu på förmiddagen var han plötsligt hot stuf.
Det slår aldrig fel! Idag hade vi en kul pulkadag inplanerad och ikväll en dejt med gamla bekanta. Nu var det bara att avboka den första, men den senare ska jag gå på om det nu inte blir nåt slags spykalas här ännu idag, det skonar jag gärna mina vänner ifrån!
Oberoende om det är spykalas eller bara feber så måste jag säga att denhär mamman börjar bli lite trött på tre ordentliga sjukor sedan nyåret...
11 February 2011
Hyvä, hyvä, hyvä
Jag fick omdömet att jag pratar hyvää suomea idag. Jee! Det omdömet skulle jag aldrig ge mig själv, men där ser man!
Annars gick väl intervjun bra, får bara hoppas jag är rätt person för jobbet då!
Nu sitter jag hemma med en huvudvärk från helvetet och superspända axlar. Note to self: ställ om svärmors bilstol innan jag kör iväg med hennes bil, jag har helt klart kortare armar än henne och nu straffar det sig. Ajajaj!
Men det ska botas med en kall öl, grillkorv i tulikivin och en god sallad. Nu gäller det bara att överleva På spåret så får jag gå och sova bort värken sen!
Annars gick väl intervjun bra, får bara hoppas jag är rätt person för jobbet då!
Nu sitter jag hemma med en huvudvärk från helvetet och superspända axlar. Note to self: ställ om svärmors bilstol innan jag kör iväg med hennes bil, jag har helt klart kortare armar än henne och nu straffar det sig. Ajajaj!
Men det ska botas med en kall öl, grillkorv i tulikivin och en god sallad. Nu gäller det bara att överleva På spåret så får jag gå och sova bort värken sen!
09 February 2011
Effektiviteten
Att man blir effektiv av solsken, en morgonpromenad och ett tomt hus!
Krabaten är hos dagmamman och på mindre än en timme har jag fått igång en tvättmaskin, städat i köket och satt en deg på jäsning. Inte skulle det vara så stor skillnad att ha krabaten hemma, visst skulle jag få saker gjorda, men det skulle ta den dubbla tiden för när jag plockat in allt i ett skåp skulle det ha rivits ut ur nästa under tiden istället.
Det enda negativa är det att dom ännu är lite småsjuka hos dagmamman, jag vill INTE ha return of the magsjuka hit till huset, speciellt inte när vi redan har haft två flunssor på kort tid och jag har en arbetsintervju igen nu på fredag.
Krabaten är hos dagmamman och på mindre än en timme har jag fått igång en tvättmaskin, städat i köket och satt en deg på jäsning. Inte skulle det vara så stor skillnad att ha krabaten hemma, visst skulle jag få saker gjorda, men det skulle ta den dubbla tiden för när jag plockat in allt i ett skåp skulle det ha rivits ut ur nästa under tiden istället.
Det enda negativa är det att dom ännu är lite småsjuka hos dagmamman, jag vill INTE ha return of the magsjuka hit till huset, speciellt inte när vi redan har haft två flunssor på kort tid och jag har en arbetsintervju igen nu på fredag.
08 February 2011
Nej nu!
Jag hade under senaste flunssa, utan större problem faktiskt, tappat 1½ kg. Plötsligt föddes drömmen om beach 2011 i mina tankar... Jag har ju gott om tid på mig att gå ner dedär några (läs: 7) kilona till.
Och så var vi upp och hälsade på mina föräldrar som var så glada att se mig att det firades med öl och vin och varma smörgåsar och bakelser. Så egentligen borde jag inte varit det minsta förvånad i morse när jag klev upp på vågen, sneglade ner och mina återfunna 1½ kg tittade tillbaka upp på mig och log brett och undrade om jag inte saknat dem!
Nej! Beach 2011 skulle det ju vara!
Så nu är det hårdhandskarna som gäller igen! GI-riktigt och små portioner och absolut inga varma smörgåsar med schweizisk fårost på! Och så ska jag fara ut och skotta snö! För så som det ser ut idag verkar det vara nyttomotion som gäller...
Och så var vi upp och hälsade på mina föräldrar som var så glada att se mig att det firades med öl och vin och varma smörgåsar och bakelser. Så egentligen borde jag inte varit det minsta förvånad i morse när jag klev upp på vågen, sneglade ner och mina återfunna 1½ kg tittade tillbaka upp på mig och log brett och undrade om jag inte saknat dem!
Nej! Beach 2011 skulle det ju vara!
Så nu är det hårdhandskarna som gäller igen! GI-riktigt och små portioner och absolut inga varma smörgåsar med schweizisk fårost på! Och så ska jag fara ut och skotta snö! För så som det ser ut idag verkar det vara nyttomotion som gäller...
07 February 2011
Lite filosofier kring identitet
Jag har just skumläst Lena Harryssons bok Våga vara vuxen:
Jag har fått höra bra recensioner om den och blev därför en aning besviken, för den var inte heltigenom så djupgående och proffessionell som jag väntat mig. Däremot så var den skriven av en mor och mormor med många erfarenheter och hade flera fina guldkorn i sig.
Bland annat ett som jag fastnade för, gällande förändring. Hon skriver om frågorna som vi föds med, är jag älskad, duger jag som jag är, är jag lika mycket värd som alla andra:
"Under hela vårt vuxna liv hinner vi samla på oss en mängd olika identiteter som skyddar oss och ger oss det värde vi vill ha. Huset, bilen, mannen, hustrun, yrkestiteln, lönen, vännerna och prestationerna - vi skapar en samling troféeråt oss själva som vi kan presentera oss med."
Sedan fortsätter hon med hur hon kunde presentera sig med sin titel, antalet barn, hurudant hus hon bor i och vad hennes man är för något. Ja hur skulle du presentera dig sjäv?
Och den psykiska kollaps till följd av total identitetsförlust hon råkade ut för när hon och maken flera år senare sålde huset, sade upp sig från jobbet och flyttade bort.
"Om jag inte är mitt hus, mitt arbete, mina prestationer, vem är jag då?"
"Hur ska jag presentera mig för andra, för vad ska jag bli uppskattad och älskad?"
Gissa om jag känner igen mig i detdär!
Och så börjar jag fundera. Hur skulle jag ha presenterat mig för två år sedan?
"Storstadsflicka, assistent på YLE, roliga kolleger, underbara vänner, latteträffar på stan, spontanfester, nybliven sambo med en studerande man, planerar de närmaste årens resor, skulle gärna fara och se Australien som sambon talar så mycket om"
Och nu?
"Arbessökande enbarnsmamma, liten mysig bostadsort, ett par vänner/bekanta som jag ser ett par gånger i halvåret, sambo med jobb inom försäljningsbranchen, nyköpt egnahemshus, handarbetande fritidskock med stora trädgårdsvisioner, tycker fortsättningsvis om att ta en kaffe på stan, när möjlighet ges, en gång i halvåret"
Inte konstigt att man tappar fotfästet en aning!
Jag har gjort precis som hon skriver, tänkt på mig själv utgående från vad jag har och vad jag gör, inte från vem jag är. Allt detdär som kan ändra så mycket och plötslig och ändå väljer man att ha det som grund i sitt liv, bara av vana, bara för att alla andra gör det. Men på riktigt, vad är jag då?
"Morgonpigg, nyfiken, planerande och realistisk, tänker alltid två och tre gånger innan stora beslut, älskar naturen och att vara i den, har en lång stubin, är inbiten positiv tänkare, jag förväntar mig det värsta men hoppas på det bästa och blir nästan aldrig besviken. Lite av en "duktig flicka" och vill veta när jag gjort nåt bra eller dåligt. Jag har med en melankolisk ådra som kommer upp till ytan ibland, jag är praktiskt lagd och slappnar av genom att göra saker med mina händer, baka, sticka och pyssla till exempel, men också större saker som att städa, klippa gräs och måla hus."
Det tog en stund att fundera ut, och mera finns det, men jag låter bli att skriva så långrandigt. Och samtidigt är jag lite förvånad. Tänk att det ändå finns så mycket av mig som INTE ändras, fast jag byter jobb, hus, vänner hemstad ja allt. Och tänk att det ska vara så svårt att tänka på det och hitta det när det verkligen behövs!
Och nu har jag skrivit så mycket om mig själv så jag kastar bollen över till er: Vem är ni, egentligen?
Jag har fått höra bra recensioner om den och blev därför en aning besviken, för den var inte heltigenom så djupgående och proffessionell som jag väntat mig. Däremot så var den skriven av en mor och mormor med många erfarenheter och hade flera fina guldkorn i sig.
Bland annat ett som jag fastnade för, gällande förändring. Hon skriver om frågorna som vi föds med, är jag älskad, duger jag som jag är, är jag lika mycket värd som alla andra:
"Under hela vårt vuxna liv hinner vi samla på oss en mängd olika identiteter som skyddar oss och ger oss det värde vi vill ha. Huset, bilen, mannen, hustrun, yrkestiteln, lönen, vännerna och prestationerna - vi skapar en samling troféeråt oss själva som vi kan presentera oss med."
Sedan fortsätter hon med hur hon kunde presentera sig med sin titel, antalet barn, hurudant hus hon bor i och vad hennes man är för något. Ja hur skulle du presentera dig sjäv?
Och den psykiska kollaps till följd av total identitetsförlust hon råkade ut för när hon och maken flera år senare sålde huset, sade upp sig från jobbet och flyttade bort.
"Om jag inte är mitt hus, mitt arbete, mina prestationer, vem är jag då?"
"Hur ska jag presentera mig för andra, för vad ska jag bli uppskattad och älskad?"
Gissa om jag känner igen mig i detdär!
Och så börjar jag fundera. Hur skulle jag ha presenterat mig för två år sedan?
"Storstadsflicka, assistent på YLE, roliga kolleger, underbara vänner, latteträffar på stan, spontanfester, nybliven sambo med en studerande man, planerar de närmaste årens resor, skulle gärna fara och se Australien som sambon talar så mycket om"
Och nu?
"Arbessökande enbarnsmamma, liten mysig bostadsort, ett par vänner/bekanta som jag ser ett par gånger i halvåret, sambo med jobb inom försäljningsbranchen, nyköpt egnahemshus, handarbetande fritidskock med stora trädgårdsvisioner, tycker fortsättningsvis om att ta en kaffe på stan, när möjlighet ges, en gång i halvåret"
Inte konstigt att man tappar fotfästet en aning!
Jag har gjort precis som hon skriver, tänkt på mig själv utgående från vad jag har och vad jag gör, inte från vem jag är. Allt detdär som kan ändra så mycket och plötslig och ändå väljer man att ha det som grund i sitt liv, bara av vana, bara för att alla andra gör det. Men på riktigt, vad är jag då?
"Morgonpigg, nyfiken, planerande och realistisk, tänker alltid två och tre gånger innan stora beslut, älskar naturen och att vara i den, har en lång stubin, är inbiten positiv tänkare, jag förväntar mig det värsta men hoppas på det bästa och blir nästan aldrig besviken. Lite av en "duktig flicka" och vill veta när jag gjort nåt bra eller dåligt. Jag har med en melankolisk ådra som kommer upp till ytan ibland, jag är praktiskt lagd och slappnar av genom att göra saker med mina händer, baka, sticka och pyssla till exempel, men också större saker som att städa, klippa gräs och måla hus."
Det tog en stund att fundera ut, och mera finns det, men jag låter bli att skriva så långrandigt. Och samtidigt är jag lite förvånad. Tänk att det ändå finns så mycket av mig som INTE ändras, fast jag byter jobb, hus, vänner hemstad ja allt. Och tänk att det ska vara så svårt att tänka på det och hitta det när det verkligen behövs!
Och nu har jag skrivit så mycket om mig själv så jag kastar bollen över till er: Vem är ni, egentligen?
Sol ute sol inne!
Helgen tillbringades i hemstaden med mina föräldrar. Slappt, skönt, mysigt och rättså roligt. Lite vin, lite schlager, lite bastu, ett deckarbyte (jag och pappa läser samma böcker just nu) och mycket babbel (okej läs: skvaller). Vi passade på att ta en biltur och titta på alla nya bostadsområden som byggs runt staden. Inte för att vi tänker flytta norrut, men man måste ju ha lite koll!
Så körde vi sedan ner igen i en strålande solnedgång och fick den bilsovande krabaten att somna i egen säng först efter klockan 1o på kvällen, slappt och skönt som sagt.
I morse sedan hittade jag meddelandet om att det inte blir nån dagmamma för krabaten idag i min telefon, men det gör faktiskt ingentig! För det ser ut att bli en precis lika strålande dag idag igen så nu ska vi dra på oss ordentligt med ylle och så går vi ut på långpromenad i solen!
Så körde vi sedan ner igen i en strålande solnedgång och fick den bilsovande krabaten att somna i egen säng först efter klockan 1o på kvällen, slappt och skönt som sagt.
I morse sedan hittade jag meddelandet om att det inte blir nån dagmamma för krabaten idag i min telefon, men det gör faktiskt ingentig! För det ser ut att bli en precis lika strålande dag idag igen så nu ska vi dra på oss ordentligt med ylle och så går vi ut på långpromenad i solen!
03 February 2011
40 grader fintvätt
Krabatens stora kärlek, hans nattsällskap och kompanjon som fick följa med honom till läkaren när han hade flunssa här tidigare, Lammet, fick nu ta en djupdykning ner i tvättmaskinen. Tilläggas bör att den också vid ett par tillfällen moppats runt hela golvet och fått en par skedar mat intyngda i örat. Våldsam men äkta kärlek!
Och jag håller tummarna för att Teddykompaniet håller vad de lovar och att den inte blir missfärgad/tovig/luktar annorlunda/ser annorlunda ut, för då kan det hända att vi har en mycket mycket ensam och ledsen kille här vid läggdags ikväll...
Och jag håller tummarna för att Teddykompaniet håller vad de lovar och att den inte blir missfärgad/tovig/luktar annorlunda/ser annorlunda ut, för då kan det hända att vi har en mycket mycket ensam och ledsen kille här vid läggdags ikväll...
02 February 2011
Pensionen nästa...
Vi lyssnade just på youtube, det är nåt vi ofta gör hemma, jag och krabaten.
Och som kommentar under denhär klassiska låten så hittar jag:
Jag är Gammal. Med stort G. Men jag har ju bra musiksmak!
Och som kommentar under denhär klassiska låten så hittar jag:
Jag är Gammal. Med stort G. Men jag har ju bra musiksmak!
01 February 2011
Så skenhelig - niin tekopyhä
Jag intalar mig själv att jag nog har börjat äta hälsosammare igen efter jul och nyår och födelsedagskalas. Så som jag åt då innan jul alltså!
Och visst, jag planerar en bra gi-lunch, sallad på kokta grönsaker med tonfisk och ostkuber, bra, bra!
Men i väntan på att dedär grönsakerna ska koka klart nångång har jag redan lyckats peta i mig tre chokladbitar...
Uj. Och samtidigt inspireras jag lite i hemlighet av de som verkligen lyckas! Grattis till dem!
Och samaa suomeksi enligt gåågle translate:
Sanon itselleni, että olisin ehkä alkanut syödä terveellistä taas joulun jälkeen ja uudenvuoden jasyntymäpäiväjuhlia. Niin minä söin sitten ennen joulua, sitten!
Ja kyllä, aion hyvä g-lounas, salaatti keitetyt vihannekset ja tonnikala ja ostkuber, hyvä, hyvä!
Mutta ennakoiden Dedar vihanneksia keittää hyvin joskus, olen jo onnistunut tönäisi minuakolme kappaletta suklaata ...
Uy. Ja kun minua inspiroi vähän salaisuus, jotka todella menestyä! Onnea heille!
Uy! säger jag bara. Till och med jag kan korrigera den texten!
Och visst, jag planerar en bra gi-lunch, sallad på kokta grönsaker med tonfisk och ostkuber, bra, bra!
Men i väntan på att dedär grönsakerna ska koka klart nångång har jag redan lyckats peta i mig tre chokladbitar...
Uj. Och samtidigt inspireras jag lite i hemlighet av de som verkligen lyckas! Grattis till dem!
Och samaa suomeksi enligt gåågle translate:
Sanon itselleni, että olisin ehkä alkanut syödä terveellistä taas joulun jälkeen ja uudenvuoden jasyntymäpäiväjuhlia. Niin minä söin sitten ennen joulua, sitten!
Ja kyllä, aion hyvä g-lounas, salaatti keitetyt vihannekset ja tonnikala ja ostkuber, hyvä, hyvä!
Mutta ennakoiden Dedar vihanneksia keittää hyvin joskus, olen jo onnistunut tönäisi minuakolme kappaletta suklaata ...
Uy. Ja kun minua inspiroi vähän salaisuus, jotka todella menestyä! Onnea heille!
Uy! säger jag bara. Till och med jag kan korrigera den texten!
Subscribe to:
Posts (Atom)
Holy shit, I had no idea that:
A.) This was a bon jovi song.
B.) He was is apparently really old.
C.) This song is apparently really old.
Does that change how epic this song is? Fuck no!