Anna Pia Aluminiumbåt, goddag.

Om man får nånting uppnämnt efter sig, med både första och andra namn, så borde man ju vara lite stolt.

Men pjaaa... Något lite sexigare än dethär hade man ju hoppats på att det skulle vara:



Klippt från Djurgårdsvarvet.se:

"Anna Pia”
Byggår: 1990 vid Jan E Skerfe Aluminiumbåtar
Båttyp: Transportbåt/Arbetsbåt
Byggmaterial: Aluminium.
Största längd: 8,6 meter.
Största bredd: 3,2 meter.
Djupgående: 0,9 meter.
Tonnage: Under 20 GT, ej uppmätt.
Maskin: Volvo Penta D6-310, 310hkr, ny 2004, totalt cirka 1400 gångtimmar, Volvo DPH-A 1,76 drev med VP Duoprop propeller..
Bränsleförbrukning: ca 20 liter i timmen vid marschfarten 23-24 knop, max ca 34 knop.
Bunker: Diesel –ca 350L
Utrustning: VDO Fluxgatekompass, Furumo 1830 RDP Radar, Shipmate RS8110 VHF,
Garmin GPS 420 navigator, Pioneer radio. Hydrauliska Bennet trimplan, motorvärmare via landström 220V, Hella strålkastare,
Disponering:I stäven finns 2 st V-kojer som i dag används som stuvutrymme, mellan kojerna går en stege upp till fördäck. I styrhytten/salongen finns 2 st Viking 301 stolar för navigatör och förare, bakom förar stolen finns ett väggfast bord, utrymmet bakom förare/navigatör har används för transport av väderkänsligt material. Akterdäcket mäter 2,45*2,20 meter. Under akterdäck är luckan till maskinutrymmet.
“Anna Pia” används idag som transportbåt i Stockholms mellanskärgård, Liknande båtar används bland annat som taxibåtar.
Position: Stockholm.

Pris: SEK 700 000 + Moms.

Och nog för att min akter är lite bred, men 3,2 METER?

Sista dagen.

Sista dagen med föräldrapenning, sen blir det vårdbidrag.

Hejdå den lilla vardagslyxen jag hade!
Hej på er loppisfynd, 50 cents-makaroner och annan studiemat, det var ändå inte såå länge sen sist...

Nåja, fullt så illa är det ju inte, men lite mera hemlagat till sonen får vi nog satsa på nu, och billiga luncher så man har råd med vettigare middagar sedan, typ.
Övriga spartips för småbarnsfamiljen mottages med tacksamhet!

Movin' down

Grannens skogskatt har fått underkänt.
Vi bestämde så, när mössen/sorkarna/råttorna (okej troligtvis råttor) flyttar upp så flyttar människorna ner.
I och för sig har vi ännu inte fått tag på hyresvärden och frågat om han kan tänka sig att vräka de som bor här utan att betala, eller fixa ett nytt innertak, men kanske ändå i alla fall..

Okej i ärlighetens namn har jag inget emot det. Det är lättare att natta sonen här nere och sedan bara stänga dörren till köket än att kånka upp honom och sitta på vår sängkant och rulla tummarna tills han somnat.
Och så hämtades ju pianot härom dagen, så nu kan vi flytta bokhyllan dit istället.
Och så MÅSTE jag ju gå och handla nåt tyg att hänga i öppningen mellan sovrummet och vardagsrummet och jag som så AVSKYR att sy och fixa ;)

Anteckna de situationer när du känner stress

Åh du söta potatis så dehär senaste 12 timmarna har varit!

I natt hade jag sådär nätt och jämnt somnat om efter att ha petat nappen i munnen på sonen då jag hörde att han prasslade lite med nåt emellanåt. Men, när skulle han ha fått nåt att prassla med i sin säng? Eller skrapade han bara naglarna mot lakanet? Sömndrucket tände jag sänglampan och tassade upp. Nedå, sonen sov som en stock, men ljudet fortsatte. Och det kom från taket. Och från takplattan trillade små små styroxbitar ner på sänkanten en oroväckande kort bit från stället där min näsa brukar ligga och snusa sött på natten. Och det började bli ett fint litet halvcirkelformat hål i kanten på en takplatta.
Jag tänkte INTE sova med möss/sorkar/råttor, så efter en kort men bestämd väckningsprocess drog hela familjen ner till bäddsoffan för att sova.
Där var förklaringen till att jag klagat på odefinierbar astma i några veckor nu!

På morgonen kom jag mycket väl ihåg att det var idag pianoflyttarna skulle komma så lite bråttom hade jag när vi dragit oss lite längre på morgonen på grund av förlorad nattsömn. Nåja, inte hann jag mera än att bädda ihop soffan och plocka undan lite papper i vardagsrummet förrän det knackade på dörren. Hallen var i kaos och frukosten ännu inte undanplockad när fyra bredaxlade pianoflyttare trängde sig in i vardagsrummet. Sambon fick röja undan i hallen och jag fick bita mig i läppen för att inte komma med ett onödigt påpekande i stil med att "jag SA ju att vi borde börja röja undan tidigare".

Sedan skulle tvätten hängas, men av förklalig orsak ville vi inte hänga den i sovrummet på vinden som vi brukar, så jag joggade upp efter torkställningen och hörde i samma stund dendär typiska kraschen nerifrån, dendär som tyder på att någon som just stod upp nu trillade ner och slog sig mot något. Och mycket riktigt hördes ett illtjut två sekunder senare och nu har sonen en blåröd ögonvrå. Nåja, det är väl som så att alla små pojkar samlar på sig mera blåmärken när dom leker med pappa än när dom leker med mamma?

Det här blir en bra inledning på stressadagboken jag bestämde mig för att börja skriva idag...

En inblick i mitt liv just nu

Sitter med en trött och het krabat i famnen och funderar om jag ska ge honom en febersuppositor nu, eller om jag ska vänta lite och se om det rinner ut mera ripuli ur honom innan det lönar sig att försöka medicinera. Svårt beslut.

Men jag sitter här och tänker på skit med ett par sjungande glada axlar som just varit till massören, hon lyckades lösa upp nåt i nacken idag faktist. Det ni!

Opedagogisk så det smäller om det!

Får man önska att ens lilla söta krabat kunde ha lite mera feber? Liiite mera? Sådär så att han skulle vara lagom slapp för att nöja sig med att sitta på golvet och leka med en leksak eller sitta en liiten stund och gosa i famnen...

Istället för den upptäcktsresande jag har nu, som får nippran av sitta i famnen mer än 10 sekunder, och vill klättra upp på (och falla ner från) precis allt i rummet, sätta fingerspår på tv:n, tugga på elkablarna och dra ner gardinerna.

Okej, det är skönt att han håller på att krya på sig från helgens feber, men då det finns barn som inte börjar klänga som han förrän dom är närmare året så undrar jag någon gång varför inte han är en av dem?

På stugan har vi löst det på ett ännu mera opedagogiskt sätt, där har vi lyft ner den antika lekhagen från vinden och placerat honom i den. Men å andra sidan verkade han trivas förnämligt i den och på stugan innefattar det pedagogiska alternativet en vardagsrumskamin och en vedeldad köksspis att bränna sig på...

Massusad

Läkaren ringde, konstaterade, frågade, hummade, hummade lite till, föreslog och så fick jag remiss till privat massör.

Och eftersom jag redan hade tid bokad joggade jag direkt dit. Fysioterapeuten konstaterade att man visst kan känna sig som jag om man är spänd, så hon bad mig vrida och vända lite på mig för att titta på mig. Du är ju en såndär jätterörlig människa konstaterade hon småskeptiskt.
Sedan kände hon på mina muskler. Jo, du är faktiskt jättespänd konstaterade hon.

Jag mådde som en prinsessa när jag gick därifrån. Och nu är jag typ nästan lika spänd igen...
Men mera nästa vecka! Underbart klämkläm!

Ajjo, och blodvärdena var så bra de bara kunde vara, jag tror aldrig jag haft så bra Hb som jag har nu!

Krasch

Har inom den närmaste veckan lyckats krascha en kaffekopp och en splitterny asiett (köpt med motiveringen; dom går ju alltid sönder ibland). Dessutom har jag fumlat med en massa småsaker, typ säkerhetsbältet i bilen och vält ut lite kylskåpsinnehåll på köksgolvet.

Suck!

Nåja, läkaren ringer imorgon och ger provsvar, men min gissning är att han inte hittar nåt fel på blodproven. Men det att jag har svårt att hålla i saker och domnade i näsan och läpparna igår kan han nu inte strunta i! Perkele!

Det dumma är att om han inte hittar nåt fel snart så kommer jag ju att hinna krascha en massa och då blir det dyrt! Och vågar inte släppa A på jobb för att jag inte vill bli ensam hemma med en krabat att krascha, så att han inte får lön och kan köpa porslin och vi får leva med plasttallrikar framöver och det blir ju eländigt!

Suck...

Önskar att jag hade nåt annat att skriva om, men jag blir just galen, för jag mår inte bra, jag är så trött och slut och ändå sov krabaten helt relativt bra inatt. Jag vill ju bara känna mig som mig själv igen, orka leka med krabaten och inte som att jag bar 50 kilo extra på axlarna hela tiden!

Kanske borde jag testa mig för borrelios iaf?

Sonen mår iaf bra. Hans nya kvällssysselsättning är att ställa sig upp i sägen och snacka minst en timme på kvällen innan han somnar. Just nu har han rivit ut mammas underbyxor på golvet för andra gången idag...

Att tänka kritiskt är bra, men...

Vi lärde oss lite för lite av det i skolan, det bör erkännas. Istället var det inklämmande av fakta på fakta som gällde ända upp till universitetet där man skulle börja ifrågasätta trovärdigheten i sina egna och andras forskningsresultat.

Men nu börjar jag lite undra om dethär med kritiskt tänkande ändå börjar gå före bakgrundsfakta och en förståelse för att det finns grått mellan det svarta och det vita...

Jag menar man kan inte läsa en artikel i Aftonbladet.se utan att hälften av kommentarerna antar korruption av staten, mutor av företag och om inget annat argument fungerar i frågan så kan man åtminstone påstå att media idag vinklar precis allt som de vill ha det.

Nåja, det som upprörde mig idag är kommentarerna till denhär artikeln.
Där människor är snabba så attans på att anklaga BP för mutor utan att ta sig en titt i egna sjön där en mostvarande situation kan uppstå lika fort, utan att BP har råkat gå förbi och droppa lite olja där. Eller nästan lika fort, för knappast har BP mutat, men de i BPs ledning sitter garanterat och drar en lättnadens suck för att de första resultaten tyder på naturliga orsaker. Som sagt, det finns mycket mellan det svarta och det vita.

Det som störde mig igår var en glad kommentar gällande mediernas pålitlighet i valrapporteringen och den låga kvaliteten på innehållet i artiklarna.
I det skedet undrar man varför man läser Aftonbladet överhuvudtaget, en vänsterinriktad kvällstidning som inte är känd för att vara så noga med det litterära, om det är politisk obundenhet och journalistisk toppkvalitet som ligger i kommenterarens intressen...

Och jo, jag klagar också, men det gör jag bara för att det är så roligt. Det lärde jag mig förresten på rasterna i skolan!