Tankning

Nej jag visste inte att det fanns annat än biltankning innan jag fick krabaten. Men nu vet jag.

Tankning är en period på några dagar till en vecka då krabaten äter ofta. Dubbelt så ofta som vanligt. Det höjer nämligen mjölkproduktionen och när den har nått en nivå som passar en krabats mage så kan han äta med normala mellanrum igen.
Men, nu har det hållit på i en vecka och krabaten verkar ännu inte helt nöjd. Han gnäller när han ätit klart som om han hoppats på mera. Han vaknar mitt i natten och börjar tjöta på en gång för att han håller på att svälta ihjäl (ja från hans synvinkel alltså, inte min). Och så har han svårt att somna igen om inte magen är lagom full och då ligger han och babblar och sparkar av sig täcket så att han blir kall och inte kan somna på grund av det igen!

Och jag?
Jag är trött trött trött, konstant törstig och stressar för att passa in vardagliga sysslor mellan hans matturer.
Dessutom ska vi på nåt vis packa med oss de sista viktiga grejjerna för att kunna inleda en stugsäsong och åka ut till holmen i dag.
Hah! Det kan man ju drömma om, jag kan fast dricka 10 koppar kaffe (nåja det kan jag inte, men i teorin) och ändå skulle jag glömma minst tre viktiga saker som vi hursomhelst får hämta ut i ett senare skede.
Tack och lov vet A om att jag är trött som en påse och väntar sig inte nån större insats dagtid. Synd bara att han har noll koll på vilka de sista viktiga grejjerna är...

Fast food

Jag är en vandrande snabbmatsrestaurang. När kunden blir hungrig får han färdigt tillredd lagom tempererad mat på en minut. Skoj för kunden! Och tur för mig att jag bara har en stammis!

Själv får jag hitta på annan snabbmat. Idag var det äggnuddlar + kött + solrosfrön + tunt skivad morot och lök i en mysig wok, det var det som fanns i skåpen, gick att tillaga på en kvart och äta ännu snabbare.

Sedan har jag kommit på vad det är jag saknar mest av allt här. En viss typs människor.
Här skulle alltså finnas umgänge om jag skulle ha lust, mammagrupper och familjeträffar och whatnot, men i ärlighetens namn så har jag fördomar... Högst antagligen är det vanliga mammor och vanliga familjer, jag vet! Men risken finns ju att dom är småortsbor som inte kan tala eller tänka på annat än vad som händer framför deras näsa. Bebisar och småbarn och sånt för tillfället. Vill jag lära känna nån så vill jag det för att jag är intresserad av personen, inte för att vi just nu råkar ha en gemensam nämnare. Och jag själv vill inte heller bli uppfattad som en trevlig människa bara för att jag bevsligen haft sex åtminstone en gång i livet. För att nu dra det till sin spets...

Vad är det jag VILL ha då?
Svårt att sätta fingret på det... Men efter att ha bytt några ord med min kusin, har hälsat på svägerskan och snackat med min studiekompis idag, så inser jag att det är sånt jag saknar. Med risk för att igen sätta mig på höga hästar; jag saknar den jargong jag blivit så van vid från studierna och jobbet. Lättsamt, men ändå inte på högstadienivå. En viss sorts människor, som jag av nån orsak inte tror att jag kommer att träffa på FÖR många av här.
Och jag lyckades just räkna upp tre personer i min närhet och en stor bunt till jag har nätkontakt med, så inte är livet SÅ illa! :)

Nåja, sedan brukar jag ju påstå att jag tycker om fördomar och det jag tycker ännu bättre om än fördomar är att lyckas bevisa för mig själv att dom är felaktiga. Så nästa tisdag ska jag ändå på familjecafé här i stan. Wish me luck ;)