Aoummmm...

Ett mycket meditativt aoummm.
Jag måste ta det lugnt. Med våld om så krävs.
Och det har lyckats bra idag, mycket tack vare de magsyrehämmande som gör att jag slipper dededär huggen av oro i magen största delen av dagen. Sköönt!

Men på kvällskanten här stressade jag och direkt var pulsen uppe i 160, det högg i magen och molade i bröstkorgen. Inte bra. Inte alls bra.

Så nu ska jag bara ge krabaten en träklubba och så fort jag känner mig det minsta stressad så ska jag försöka instruera honom i konsten att få en mamma att slappna av mycket plötsligt och effektivt.

Det måste funkka, eftersom det tar mer än tre veckor innan jag ser svansen av en psykolog, och då ska jag, enligt min läkare, vara glad att det inte tar längre.

Ahh, the vardag!

Sambon är på jobb.
Den vilda bebin som försökt resa sig mot leksakskorgen, skötbordet, vardagsrumspuffen, pianot och en uppochnervänd pall under morgonen har nu somnat i välförtjänt förmiddagssömn.
Och höperöt får sin välförtjänta förmiddagsvila.

Som kanske egentligen borde tillbringas med att städa upp i tamburen och diska lite barnmatsburkar istället för att slappa i soffan och dricka kallt kaffe, men jag har aldrig påstått att jag är perfekt och hemmet bör ju spegla själen så...

På tal om hemmet och ett av sonens klätterobjekt.
Pianot, som den förr-förr-förra hyresgästen i huset hade lånat och lämnade kvar när hon flyttade ut, ska nu hämtas av sin rätta ägare om någon vecka.
Kommer att bli konstigt med ett tomt hörn i vardagsrummet. Men vi får se om vi tycker oss ha råd/inspiration att fylla det med något.
Hade vi råd skulle vi köpa en sånhär ungefär, hade vi inspiration skulle vi köpa nåt sånthär och slipa och måla och fixa, men då både rådet och inspisen saknas gissar jag att det blir en par sånahär, med vardagsrumspuffen alternativt fårskinnen under.

Inredning a la höperö på hemvårdsbidrag med influenser från resten av möblemanget, very lovley!