Aoummmm...

Ett mycket meditativt aoummm.
Jag måste ta det lugnt. Med våld om så krävs.
Och det har lyckats bra idag, mycket tack vare de magsyrehämmande som gör att jag slipper dededär huggen av oro i magen största delen av dagen. Sköönt!

Men på kvällskanten här stressade jag och direkt var pulsen uppe i 160, det högg i magen och molade i bröstkorgen. Inte bra. Inte alls bra.

Så nu ska jag bara ge krabaten en träklubba och så fort jag känner mig det minsta stressad så ska jag försöka instruera honom i konsten att få en mamma att slappna av mycket plötsligt och effektivt.

Det måste funkka, eftersom det tar mer än tre veckor innan jag ser svansen av en psykolog, och då ska jag, enligt min läkare, vara glad att det inte tar längre.