Åh fuck

Det är panikattacker jag har. Nu vet jag det med säkerhet efter att ha talat med en bekant med samma.
Det som gjort att jag kallsvettats och darrat och haft hjärtklappning och varit så rädd så rädd för mitt liv på kvällarna, det är ingen farlig sjukdom, utan det är min egen hjärna som sparkar bakut.

Och det är så pinsamt så pinsamt då jag alltid varit mån om att ha koll på mina tankar och varit stolt över att vara sammanhängande i skallen. Och så går dom bakom min rygg och gör såhär mot mig.
Och det värsta är att situationerna då det sätter igång är inte när jag är ute i nån folksamlig eller har typ torgskräck. Tvärtom, det är när jag är ensam i hemmets lugna vrå med krabaten.

Och jag som har ett bra liv och just skaffat hus och får leta nytt spännande jobb och lära känna nya trevliga människor och så mår jag såhär, usch vad jag skäms.