Inflyttat och inspyttat

På något vis, med hjälp av både släkt och vänner, fick vi huset tömt och städat i veckoslutet och nu bor vi här i det som så fint heter "gamla fammos stuga". En vinterbonad stuga som sådär till först verkade minimal, nästan bara hälften av vad vi tidigare bodde i, men nu när vi tillbringat några dagar här ändå känns den helt tillräcklig. Det enda vi lider av är skåpbrist.

För att riktigt inviga det trånga levernet passade lillknatten på att spy ner hela sängen  första natten i nytt hus och just som jag trodde att jag klarat mig undan så var det min tur i går kväll. Få se när resten kommer...
Hursomhelst, det må låta konstigt, men sällan har jag varit så glad över en magsjuka som den här. Glad att den kom efter flytten och inte före!

Halvtömda flyttlådor ligger ännu på golvet (skåpbristen), läxorna ligger jag verkligen efter med och bröllopsinbjudningarna ligger i en låda och skriker på åtgärder, men det känns ändå riktigt bra just nu!

Och nånting blått...

Det finns väl ingen som inte nån gång drömt om att få vara sin egen sagas prinsessa eller prins. Det har i alla fall jag gjort, flera gånger.
Men när jag stod där i butiken med rader på rader av säkert femhundra, mest vita, men också röda, blå, rosa, svarta, guldfärgade, gröna klänningar, med full service och uppmärksamhet av en snäll flicka som försökte uppfylla alla klänningsdrömmar jag nånsin haft, ja då kände jag mig mest malplacerad.

Kan ni tänka att jag helt plötsligt inte för allt i världen kom ihåg vad jag riktig ville ha och vad jag passade i och jag kände mig mest som en inkräktare i en vit, fluffig, spetskantad värld som var menad för någon helt annan människa än mig.

Men jag provade några klänningar, som egentligen inte passade så bra, bara för att börja nånstans och nöp mig i armen några gånger för att kolla att jag säkert var vaken. Och sedan började jag inse att det trots allt är jag som ska få klä mig till prinsessa för en dag.




Ni förstår, jag har alltid drömt om prinsesskläder och sytt nya klänningar till alla årsfester och uppfyllt en massa fina klänningsdrömmar. Men det är ju några år sedan och fast det känns hemskt att erkänna har jag blivit äldre och realistisk och praktisk (och tråkig). Så en del av mig jublar över att prova stora fina klänningar och känna på underbara fina tyger och en del av mig undrar om man inte kan gifta sig i farkkun och bara ha skoj på festen efteråt istället utan att måsta prinsessa sig så himla mycket därinnan.

Gamla kläder och nya kläder

Vårt liv är fullt av bananlådor just nu.
Vi har ännu inte nåt namn på huspappren, men har datum bokat med köparna på banken, så vi packar ihop och stuvar undan och försöker sortera livet i sånt som vi kan behöva under det närmaste 1½ året och sånt som vi kan leva utan. Det gäller att vara rätt sträng för vi ska in på en nästan hälften så stor yta som vi bor på just nu...

Jag har fem kassar med egna kläder som ska till UFF/RödaKorset/Missionsboden. Ett par av dem har varit hopplockade ett längre tag, ett par är hopplockade förra veckan. Och jag FÅR INTE TITTA i dem. För då ser jag den där toppen som jag hade på mig då på den där festen för fem år sen (och aldrig annars)... Och dedär åtta år gamla byxorna som jag tycker om fast modellen nu egentligen aldrig passat på mig och jag har använt dem minimalt...
Hur kan det vara så svårt att släppa något som man ändå haft så lite nytta av och som man aldrig kommer att ha nytta av heller?

Imorgon kommer en dag jag verkligen har sett fram emot!
Inget jobb, inga läxor, inga bananlådor! Vi ska ha tjejdag jag och mina brudfrämmor. Jag har bokat in ett par tider för provning av brudklänningar och lunch på stan och brudfrämme-klänningar och så pyssel och skumvin hemma sedan efteråt.
Bättre än julafton!

Jag vippade stolen bakåt och blundade i fem minuter på färjan hem i alla fall

På kvällen när knattarna gått och sova packar jag ett par flyttlådor med sånt som vi ändå inte behöver det närmaste året.
Sedan sitter jag framför datorn tills klockan tio med hemuppgifter, innan jag går i duschen och hänger tvätten.
På morgonen kliver jag upp lite tidigare för att hinna samla ihop papper och ta kopior på våra ritningar och packar med dem i jobbväskan. På färjan sitter jag och gör lista över vilka ändringar vi ville ha på huset som de missat att göra på arkitektbyrån. På kaffepausen på jobbet fortsätter jag med det.
På vägen hem på färjan tror jag att jag fått det mesta klart.
Hemma försöker jag ägna en stund åt knattarna, men de vill hellre springa runt och jaga varandra just då. Sedan kollar jag gårdagens hemuppgift och suckar åt de två nya som dykt upp. Och så fixar jag hushållssysslorna och skickar ett mail med husuppgifterna som jag sammanställt på dan och så går knattarna och sova och så packar jag några flyttlådor igen...