Planlöst

Ibland påminns jag om varför jag inte uppskattar egenföretagande alla gånger.
Ikväll är en sån gång. Sambon är borta på jobb och är försenad på grund av sina kunder. Inte hans eget fel alltså, men imorgon har vi visning av huset (det vi nu bor i alltså, reds. anm.) och här ska alltså röjas upp och städas en aning.
Så kvällen som jag hade hoppats att skulle gå åt till att snabbt städa tillsammans och sedan umgås har nu urartat till att jag med en mycket omotiverad inställning dammvippar och plockar leksaker huset runt och väntar, ser nog ut att bli att vänta en stund till dessutom.
Det här med planer som man sett fram emot som bara blir till ett stort "äh", fastän det är kortsiktiga planeringar som bara varit i tankarna en halv dag, det känns som slöseri med tid och bra planering om det ändå inte blir till något. Det är det jag minns som det sämsta från tiden då sambon inte hade nåt annat jobb än företagandet, inga exakta tider, svårt att göra upp planer ens för lunchen utan att de blev rubbade, med samma besvikelse och vad-ska-jag-göra-nu-känsla som följd.

Jag skulle gärna leva planlöst och fritt och bara ta dagen som den kommer, tro mig! Men med två små barn och allt som ligger på våra agendor just nu så går det inte riktigt och känns som slöseri med tid.

Nåja, nu har jag gjort upp planer för mig själv i alla fall, nu ska här vikas en massa tvätt och drickas nåt starkt, värmande och gott i väntan på läggdags!