Och på mikron ligger ett par ringar och väntar på gravering

Eftersom det nu står på fejsboken så är det väl officiellt.
För ett par veckor sedan rubbades lugnet en vanlig söndagskväll genom en an de största överraskningarna i mitt liv då sambon frågade om jag ville gifta mig med honom.
Överraskningen var av den kalibern att jag stammade osammanhängande en stund innan jag fick ur mig ett ja.
Och helt plötsligt ska vi gifta oss, jag hade på något vis tänkt att han aldrig kommer att fråga och att jag inte kan tvinga honom om han inte själv vill. Men så ville han ju ändå och frågar mig om saken dessutom!
Jag vill inte påstå att jag förvandlats till bridezilla, men på dehär några veckorna har jag hunnit surfa på ganska många brudklänningar och funderat på budget (nåja det kan vara lite relevant) vet redan hurudan brudbukett jag vill ha. (Fast, det är ju sånt som det kan hända att man ändå fantiserat om redan på förhand, utan att ha blivit tillfrågad och därför har lite försprång till om man inte skulle ha funderat alls...)

Att sånt smått och gott.

I övrigt går hösten precis som höstar brukar, datum som krockar, barnvakter som behövs när sambon, nej förresten, fästmannen, är borta, skoljobb som hopar sig.
I morgon ska jag ta itu med min lediga tid, mellan skola (förmiddag) och distansstudier (eftermiddag) ska jag tammetusiken lyckas klämma in ett pass på gymmet! Och gör jag det riktigt bra gör jag det båda studiedagarna i veckan, men åtminstone den ena, det ska jag ha råd med i alla fall!