Äpla

Blev förstås läkarbesök med lillkillen idag. Armbågen har troligtvis vridits och den kan "knixa" en aning och bli öm efteråt. Inget farligt, går över av sig själv på några dagar, något som ofta drabbar lite äldre barn som klänger i klätterställningar, men de kan ju säga var de har ont och det går oftast snabbare över. Det gör mig ändå lite illa att det nog är jag som varit för oförsiktig med min knatt, antingen när jag "hoppat" med honom i skogen eller när han satte sig på tvären när vi gick hand i hand. Jo, jag vet att det kan hända när som helst, hemma eller på dagis eller hos fammo, men det hände när han var med mig.
Hursomhelst, han far runt som en tok nu efter lite pronaxen och det verkar bli bättre för varje timme som går!

Själv ägnar jag mig åt höstritualen nummer 1, äppelmoskokning. Det är något min mamma gjort varje höst så länge jag minns och jag tycker så mycket om det! Doften av heta äppel och att vrida runt runt på mospressen och sedan få provsmaka lite varmt äppelmos, inte för surt, inte för sött, utan precis lagom. Okej, det där med att kärna ur och skiva äpplena det kunde jag nog delegera till nån annan... Men jag ångrar inte äppelmosarveven (eller vadenuheter) jag köpte på ett loppis för ett par slantar för nåt år sen, man använder den inte ofta, men den är bra!

Den lille mannen med sjuk arm springer runt mina ben i köket och säger "äpla, äpla" och små äplabitar får han, hur många som helst!