CV:n får ni per epost

Ni anar inte hur fantastiskt sprudlande det känns att söka sommarjobb som 30-åring. Riktigt sprittande.
Men jag inser att jag själv satt mig i situationen, jag anade att det var såhär det skulle bli redan när jag började studera och att klaga hjäper ingen vart.

Trögt har det kännts, att ringa samtal på kaffepauser och så, när jag redan är på praktik. Men så plötsligt fick jag två "kansken" inom loppet av en dag. Nåja, två kanske tillsammans innebär inte ett jobb, så jag får fortsätta söka, men det ger ju lite självförtroende på vägen, jag är värd mera än ett nej av princip liksom!

(Nån som behöver hjälp med bokföringen i sommar btw?)

Samtidigt gnager ju samvetet och jag funderar om jag skulle få avtalat (tjatat mig till) ens en ledig vecka i sommar så jag skulle hinna umgås lite med knattarna...

I övrigt har jag haft min i särklass mest husmoderliga kväll på länge. Jag fick ett ryck och städade bort en plastkasse full av för små kläder ur filurens lådor. Så bakade jag bröd (skulle gärna få igång rutinen på det igen så det skulle bli ungefär ett bak i veckan) och när nu ugnen var varm slängde jag in en jättesats lasagne så vi ska ha mat ett par eftermiddagar i veckan när vi snubblar hem över tröskeln och är vrålhungriga efter dagvård och jobb.
Och så fyllde vi i den attans inkomstutredningen igen. Ska det göras så ska det göras.