Jag gör lite mötesinköp och postärenden på praktiken ibland, så jag går allt som oftast en sväng via lokala butiken/postombudet. De säljer dånadär vi-har-nästan-bakat-det själva Daim-muffins som jag sett och förundrat mig över ibland, hur sjuttons mycket kalorier och e-koder kan en sådan skapelse innehålla? Hittills har de närmast väckt äckelkänslor i mig.
Fram tills idag. Idag såg mina ögon en riktigt frestande läckerbit när jag tog en sväng där via i arbetets tecken. Fram mot eftermiddagen när jag suttit och knackat framför datorn närt många timmar hade jag svårt att hålla tanken borta från muffinset. Men hallå, sade en del av hjärnan, fett? E-koder, kommer du håg? Vad tänker du på? Resten av hjärnan var uppfylld av tanken på choklaaa och knäck och mjuk muffinsdeg.
Det är PMS i ett nötskal det.
Det blev ett muffins till kaffet. Och ja, det var fett så attans. Men syndigt gott!
2 comments:
Alltså mitt sötsug kommer alltid då jag har den röda veckan, inte bara före. Så en vecka i månaden vräker jag i mig choklad och sötsaker fast hur jag försöker att inte göra det. Inte undra på att den där magen jag försöker få platt aldrig blir det.
Jag förstår inte hur de kan bli så svårt att säga nej, bara på grund av hormonerna!
Hälsningar från en mage som bytte ut kvällsbiten mot två kex...
Post a Comment