Blod och elände

Vi kan ju hoppa över en närmare beskrivning av veckoslutet. Men den innehöll besök av både mina föräldrar och min systeryster med man, restaurangbesök, samtal av sjuk sambo som skulle hämtas från båten på lördagkväll efter restaurangbesöket och vår hittills längsta brio-tågbana.

Men det värsta var ikväll när en till synes lugn krabat plötsligt tar ett krumsprång framför barnprogramet på tv, faller handlöst och slår ögonbrynet rakt i tv-hyllan. Behövde inte ta mera än en titt för att komma fram till att det var ett djupt sår han fått.
På grund av en seriöst illamående och febrig sambo fick jag packa ner båda barnen i bilen och sticka till hälsocentralen mitt i kvällsbits-tider.
Den duktiga krabaten dikterade högt att han inte ville bli limmad, och nej, han skulle sys istället. Om hjärtat värkte när filuren skulle pickas var det inget jämfört med den lilla stackaren som grät och vred sig när de bedövade ögonbrynet och blodet rann. Men knappt hade han fått plåster över stygnen så var han sig själv igen, min stackars duktiga lilla snubbelkalle. Och den lilla filuren pep inte ett dugg fast hans gröt blev rejält försenad.
Slutet gott allting gott, alla mina sjuka och friska killar ligger i sina sängar och sover sött nu. Och snart är det dags för mig att sälla mig till dem. Det är sällan jag tycker det, men härrägud så skönt det ska bli att denhär dagen också tar slut!