En skurk till mor

Jag hade tacknämligen glömt bort vad ettårsbesöket på rådgivningen innebar.
Jo, jag vet vad vaccinationsprogrammet går ut på och jag tycker att det är bra att upprätthålla det, men det hjälper inte att man känner sig som en skurk när ens uppgift är att hålla i sitt olyckliga barn när det blir stucket gång på gång. Nåja, tre stick senare, en tutt i munnen och mycket gos i famnen så gick det nog över även fast han ett tag ropade som om det var det värsta han varit med om hittills. Eventuellt var det det också.

Som om det inte skulle räcka till hade jag en rosenkindad småvarm lillkille här hemma ikväll. Uh, vaccinfeber är ofarligt, men känns ändå onödigt.

Nu ska jag njuta av att veckoslutet börjar. Och försöka hålla mig vaken tills herr Stubb sagt sitt i Skavlan. Det är fullt möjligt att jag misslyckas kapitalt med det senare, men då må jag väl vara ursäktad för det.
Det svåra är inte att njuta, det svåra är att hinna njuta innan man tuppar av. Typ.