14 January 2013

När det inte går som man vill

Igår skulle jag träna och vara duktig. Ut på skidorna igen, planka och armhävningar på kvällen!

Det gick i stöpet då hjärtat hoppade över ett slag på eftermiddagen med därpåföljande hjärtklappning, en hjärtklappning som inte tog slut förrän jag somnat om efter halv två nån gång då krabaten kom till vår säng. Ja, det märktes knappt på dagen, jag skippade skidningen pga snöbrist och gick en kort promenad istället utan problem, det märktes en aning när jag skulle planka och det började susa i huvudet efter en 20 sekunder så jag gav upp. Det var först på kvällen jag började undra vad som riktigt var fel. Och skulle jag varit mera osäker på mig själv just nu så skulle jag ha trott att jag var på väg att få panikångest igen, då hjärtat dunkade hårt och i otakt ännu långt efter att jag gått och lagt mig för natten. Jag försökte lugna ner det genom att andas lugnare och djupare eftersom det är mitt favoritsätt att slappna av, medveten andning, men ser ni nej, det gick inte. Det enda som hände var att jag fick börja flämta efter mera luft, att andas mindre just då var inte ett alternativ med ett hjärta som härjade på i dryga hundra. Och kanske hade jag fått panikattack om det inte var för det att sedan jag senast hade motsvarande hjärtklappning har fått reda på att min mormor redan i långa tider lidit av arytmi. Något som jag i nåt skede tog reda på lite mera om, var det inte så att det var något som kunde komma i plötsliga attacker också? Som var ganska vanligt och rätt ofarligt så länge det inte upprepade sig för ofta och för långa stunder i taget?

Nåja, får jag det igen lönar det sig säkert att kolla upp. Själv gissar jag att det berodde på att jag druckit mycket mera kaffe nu i veckan på jobbet i kombination med ett par vinglas och en konjak kvällen innan. Så det blir bara en kaffekopp om dagen från och med nu (min älskade morgonkopp!) och ingen alkohol alls på några veckor så ska vi se om det inte tar sig. Träning borde inte skada, så länge jag inte toktränar konditionen förstås.

Tror att jag hoppar över plankorna och armhävningarna idag också och väntar med det tills jag litar till 100% på hjärtat igen. Det känns bara lite kasst att jag vill förbättra min fysiska form, men att kroppen inte helt hänger med och jag är bara 30 ännu... Hmmf.

4 comments:

Kamomilla said...

Hmm, låter inte så bra det där! och obehagligt.. Hade själv problem med rytmerna i höstas och det var blodtrycket..

Höperöt said...

Jag är känd/ökänd för att ha lågt blodtryck, så jag hoppas att det inte skulle vara det...
Det ska också kunna orsakas av sömnbrist, kaffe och stress, så jag ligger nog i riskzonen om vi säger som så!

Och jo, det är rätt obehagligt när det händer, men ännu värre att gå på helspänn de närmaste dagarna efteråt och överanalysera alla signaler som kroppen sänder så att det nu inte bara är på väg tillbaka igen.

M said...

Här sitter jag och leker doktor alltså! It goes on and on! Men jag tror att du kan ha problem med hjärtklappning pga. amningseländet. Och pga den grå känsla du vadar i. Det är en ond spiral kanske, som måste brytas med viljekraft. Det är lätt att säga, till och med att förstå, men svårt att förverkliga.

Är du orolig för hjärtat så ska du kolla upp det förstås! Men jag är ganska säker på att du inte har några allvarligare fel. Kaffe och salt kan säkert påverka. OCh ja, faktiskt.. jag fick det en gång av att vi drack nån sprit, vet inte vad.. istället för att slappna av gick min puls upp i NOS-läge. :P

Men det är självklart tungt om man är ensam, och känner sig lite rädd. Du behöver inte oroa dig för barnens skull i alla fall. Lilla krabaten, så liten han är, är fruktansvärt rättrådig. De skulle klara sig no matter what. Jag lovar! <3

*pajar lite på den utpumpade lilla kaninens huvud*

Höperöt said...

Jo, jag misstänker att ammandet har ett finger med i spelet, eftersom jag inte kännt det så tydligt sedan förra gången jag slutade med detsamma.

Och nej, det lär inte vara nåt farligt, åtminstone inte i nuläget, men jag tvivlar inte längre på att det är något som är fel på riktigt. Emellanåt. Tack och lov händer det inte varje dag, då skulle man ju gå helt sönder!