Så körde vi sambon till båten och nu är vi hemma alla fyra igen. Jag, Krabaten, Filuren och min osäkerhet.
Det är tungt att gå ensam hemma med ett par knattar och vänta på, ja vaddå? Troligtvis ingenting, med största sannolikhet kommer veckan att gå i ett huj, men ändå är jag så rädd att jag ska få såndär akut hjärtklappning igen när jag är ensam hemma med knattarna. Eller rädd och rädd, det är ju inte farligt i sig, bara obehagligt. Jag bara inte litar på min kropp just nu, jag är misstänksam mot mig själv. Varje stick, varje känsla ska överanalyseras och jag är så trött på mig själv som inte kan sluta med det.
Det finns egentligen bara en sak som hjälper; om jag vet med mig själv att jag äter nyttigt, motionerar lagom och tar hand om mig. Alltså, om jag vet att jag gör allt vad som rimligtvis kan ligga i min makt och tidtabell för att må bra, så kan jag också lita lite mera på att min hälsa håller ihop.
Gör jag inte det just nu då? Njae.
Jo jag gör mina plankor och armhävningar punktligt varannan kväll. Om jag hinner petar jag in en och annan yogastund och promenad också.
Men det här med nyttig mat... Om vi säger som så - jag åt kaka sex av förra veckans sju dagar. På den sjunde dagen åt jag bulla.
Så har det ju helt klart blivit en mera stillasittande vardag. Och så har det blivit lunchsedlar som måste utnyttjas till 100%. Sallad, huvudrätt, efterrätt, hela kalaset. Fast det inte finns något som säger att man måste äta allt bara för att man har lunchförmån, men utnyttjas ska dom tydligen! (Undras just varför hamstern i mig är så noga med det?)
Så att jo, plankorna till trots har mitt midjemått inte krympt de senaste veckorna, snarare tvärtom och det finns ju förstås bakom mitt öra när jag tänker på min hälsa.
5 comments:
Ta hand om dej! Det är ett av det viktigaste som du kan göra för dina barn! Men jag vet hur det är med två små. Det finns mycket annat som är viktigare...
Ett tips om att luncha ute! Jag märkte själv för något år sedan att det lätt blir alldeles för mycket ätet fastän efterrätt kostar skillt hos oss som äter subventionerat.
Använd tallriksmodellen, hälften sallad & grönt, 1/4 kolhydrat och 1/4 proteinkälla. Endast lite salladssås och brödet lämnar jag oftast bort (om det inte råkar vara nybakt). Mjölkglaset däremot så är viktigt!
Om du har problem med att du måste använda heeeela lunchsedeln så ät av det dyrare alvernativet (om sådant finns) eller ta en frukt som du kan äta till mellanmål! Efterrätt max en arbetsdag i veckan om man vill lyxa till det.
mrMo
Eva - Jo det är ju dendär tisbristen... Om man får pussla lite normalt för att få det att gå ihop så blir det ännu ett steg till om man ska få inpetat lite träning nu och då. Men det måste väl helt enkelt vara värt det!
Mo - Jovars brödet lämnar jag bort. Det är närmast dendär lyxen med färdiglagad god mat som stiger mig åt huvudet. Eller så är det bara det att jag faktiskt har tid att koncetrera mig på min egen mat under måltiderna när jag inte behöver skeda in i två andra ;)
Hursomhaver, jo tallriksmodellen ska väl vara ett bra bot mot det!
Oj VÄNNEN min.. <3 Jag har varit där. Att komma därifrån är svårt, och kräver antagligen att du gör en stor förändring i dina mönster..
Har du märkt sambandet mellan att du kämpar för att vara hälsosam, och din ångest (dvs. dina hjärtklappningar)? Det här är ett major problem för många kvinnor (och män, men de berättar mer sällan om det) i Norden i dag. Ju mer du tänker på att må bra (eller dåligt) desto mer stressande blir det.
Jag anser alltså att du inte ska ha ångest för vad du äter. Du är inne i en sån period just nu helt enkelt, då du ges tillfälle att äta krafs (men också bra mat! Sallad och huvudrätt är inte fel! ;) ). Rör på dig när du hinner, men gör det inte till ett stressobjekt. Tyck om dig själv, underbara du, för du är en BRA person, en VACKER personlighet, och det syns på utsidan. Om du tillåter.
<3
Tja, alltså, det kan, i kombination med de rent fysiska grejjerna vara påverkat av stress, så visst. Problemet, eller det som gör mig orolig är det att jag inte haft nån seriös stress den senaste tiden. Praktiken ja, men det har gått så jättebra och då jobbet varit som semester jämfört med hemmalivet, så har jag känt mig ovanligt o-stressad nu. Tro det eller ej. Men det kan ju vara en försenad reaktion också för före jul var det mera stressfaktor definitivt!
Och jag tillåter visst! Kram och tack för pepptalet :)
Post a Comment