Mild galenskap

Idag hade jag med mig filuren till skolan när jag var och studerade. Det är nog en himmelens tur att han är en glad och samarbetsvillig kille, så att jag har möjlighet att göra det. Visst är han snabb som en blixt ibland, men sorglös och glad.

En annan på kursen frågade hur jag orkar och hinner studera med två små hemma. Då visste hon inte ens att jag hade en sambo som jobbade borta.
Samma sak funderade mina kusiner när jag träffade dem senast. En av dem har också två småkillar. Har du börjat studera? Men hur går det till?

Ja en nypa galenskap kräver det nog. Och en del vuxentid som kunde gått till annat går nu till studierna. Men vet ni vad? Jag tycker att det är intressant det jag studerar och jag tycker om att studera att behärska något nytt. Och då blir studierna lite som en fristad för mig och inte alls som något jag känner att jag måste göra.
Ja, det finns deadlines att hålla, visst äter det tid i vardagspusslet och visst tar det tid av annat. Men jag tänker som så att så länge jag inte har för dåligt mammasamvete och tycker att jag ändå är tillräckligt med mina knattar och hinner avsätta tid och full uppmärksamhet åt dem varje dag också, så är det ok.
Sen kommer jag själv i lite senare hand och det känns också ok. Och de dagar det inte känns ok, så gör jag nåt åt det. Ser till att få lite tid att motionera och tänja axlarna eller ta en lång dusch då knattarna somnat eller äta nåt litet extra gott. Och det får så  lov att räcka!