Ni vet situationen

Ni vet, då avslaget helt plöstligt börjat blöda mera (för att jag försiktigt började lyfta krabaten i morse?), så man hastigt måste lämna krabaten som slevar i sig de sista middagsbitarna vid bordet, så man kan föra filuren som har svårt att somna i famnen till sin säng, så man kan gå på toa.

I den bästa av världar slutar det hela med att man gör sitt bestyr, plockar upp filuren utan att han hinner bli för upprörd, går tillbaka till köket och den duktige krabaten slevat i sig resten av middagen på egen hand.

I verkligheten hinner filuren bli upprörd och på väg tillbaka till köket märker man att det är ovanligt tyst i den ändan av huset och att krabaten inte orkat vänta på att mamma ska komma tillbaka och har hällt mjölk i glaset själv, glaset är fullt, det är också bord och golv, och när du ojat dig över mjölken och krabaten ska klättra ner från stolen halkar han och trillar omkull och börjar tjuta också han.

Det är i sådana situationer man inte kan annat än att ge upp alla frustrerade försök att kontrollera sin tillvaro och bara småle åt hela soppan.