De turas om de små liven.
Igår kväll hade filuren en ammnings- och orolighetskväll utan dess like. Först ammandes det i omgångar ett par timmar (mjölken tog slut) och sen när jag fick krabaten nattad mellan slurkarna så fick jag fortsätta amma och bära runt på mycket missnöjd lillebror i en och en halv timme så han inte skulle börja ropa så högt att han väckte storebror. Själv fick jag äta kvällsbit och borsta tänder stående och enhändigt. Till slut somnade han mage mot mage under mitt täcke och sov fem timmar i streck fast jag flyttade honom till egen säng. Mödan värt!
Nu på morgonen har krabaten å sin sida haft kalas. Han var nöjd så länge vi åt frukost på tumis bara han och jag och jag hade tid att vara bara med honom, men när lillebror väl vaknat blev han så vild att han sprang med huvudet in i samma bord två gånger (mamma blåååsa!), kastade en bil så den gick sönder (många tårar, ska se om jag får den limmad), så fick han inte ligga i pappas säng och sparka i väggen medan jag nattade filuren (många förbannade tårar igen) och innan gröten var på bordet var han övertrött, så han skulle varken ha gröt eller sylt eller smöröga (mycket tårar, mycket snor, gick över först när han fått sitta i min famn en stund).
Jag vet inte med er, men sånthär gör mig galet sugen på choklad! Synd (eller kanske tur egentligen) att vi inte har nån hemma!
2 comments:
Det blir bättre, jag lovar. Storebror vänjer sig vid att dela dej och lillebror får rutiner då han blir äldre. Håll ut, det blir bättre! Och Grattis! Underbart med en lillebror.
Eva - Tack, det ger lite hopp :)
Jag tror också att det lugnar sig. Bara det blir varmare så vi får gå ut, bara filuren blir lite större, bara krabaten vänjer sig vid att dela vardagen med nån annan och bara deras pappa kommer hem igen!
Post a Comment