...man lyckas snitta till sig själv med brödkniven när man delar kvällens semla. Det har inte hänt på ganska många år.
Men man får i alla fall svära lite diskret (alla småöron, speciellt de två som uppfattar och repterar allt man säger, sover) när man kommer att tänka på att det blev just i den handen som brukar tvätta hushållets alla (närvarande) bakändor, hoppas jag kommer att tänka på det klockan halv fyra inatt när lillebror tillverkat senap igen.
Trötthet och kakka, förlåt, dethär är inte en så spännande blogg för tillfället.
No comments:
Post a Comment