En tradition

Jag är tröttare än jag trodde. Trött är man när man slocknar i soffan mitt i På spåret. Idag blev det ingen dagslur heller i och med parentesernas besök, så storebror skeppades iväg till farmor igen för natten.

Så nu lever jag värsta lyxtillvaron igen. Det är tyst runt mig, nu sedan filuren haft sin kvälls-maraton-ammning och somnat, och jag klämmer i mig en av svärmors goda bullar med kall mjölk i lugn och ro och väntar på att sömnen ska övermanna mig också. Har alltså inga ambitioner på att hinna se på nåt specifikt tv-program ikväll.

Parenteserna verkar ha startat en ny tradition, en gång är ingen gång men två är en vana. Tydligen ska det vara teddykompaniet-kompisar till varje barn. Krabaten har ju lammet Lammet. Idag fick filuren en anka. Ankan Ankus.

Jaja, den heter Doris i katalogen, men när man väljer mjukisnamn måste man ju använda lite fantasi!