En dag senare än tänkt, på grund av tidigare nämnda olycka, är det meningen att krabatens sömnskola körs igång ikväll.
För det första får jag ge lite ris åt mig själv. Sonen somnade ju faktiskt helt själv i spjälsängen och hade goda förutsättningar att bara fortsätta på samma sätt när han fick eget rum och låg säng. Det gick till och med helt bra en vecka. Sedan var det de trötta och lata föräldrarna som inte orkade och så var det en feber och en förkylning nu sitter nån av oss med honom tills han somnar, tar iofs inte länge, men då vaknar han på natten och saknar oss kommer han joggande till vårt rum. Och nu har det i sin tur gått så långt att nu har vi honom hos oss innan klockan 1 varje natt.
Efter lite erfarenheter av bekanta, studier av expertutlåtanden och skeptiskt granskande av helt vanliga yra diskussionsforum har jag nu tänkt fortsätta med nappen nattetid ett tag till, däremot ska jag som ett första "snällt" steg, testa på stolmetoden. Ni vet, först sitter man bervid sängen (men utan att underhålla barnet, läsa tidning, sticka, whatever istället), nästa kväll flyttar man stolen till precis innanför dörren till rummet, sedan utanför dörren och sen sitter jag redan i princip i vardagsrummet. Vaknar han på natten gäller precis samma sak.
Fungerar inte det, blir det den hårda vägen med sova själv. Jag gissar det kan bli en par egentidsfria kvällar, men värt det i längden.
Nappen har vi bara som mål att bli striktare med. Mellan frukost och kvällsbit behöver den faktiskt inte ens synas i krabatens närhet. Men jag tänker som så att den går det lättare att bli av med inom några månader då det börjar gå att resonera mera med killen och han kan "ge bort" den eller byta ut den mot nåt annat.
No comments:
Post a Comment