Krabaten verkade så trött ikväll att jag körde på somna själv direkt. Och det var mindre farligt än vad jag tänkt mig!
Jag läste sagan, stoppade om, sjöng gonattvisan och förklarade för krabaten att mamma går och sitter i stolen i vardagsrummet.
En minut senare hade jag minst sagt svårt att hålla minen seriös när en fotboll plötsligt kikade fram i dörrspringan till sonens rum. Någon som helt klart ville ha lite uppmärksamhet, på ett ganska diskret och sött sätt. Så jag klev upp, stoppade om och sade gonatt gonatt igen.
Sist och slutligen vet jag inte hur många gånger jag klev upp och gjorde samma sak. 15? 20? 25? Men en halvtimme tog det, lite tårar kom det mellan de sista "nattningarna" och sedan slocknade tröttisen på egen hand.
Det var steg ett.
Det svåra kommer sen klockan ett inatt då jag inget hellre vill än att sova själv och ska klara av samma sak igen.
4 comments:
Lycka till! Hoppas ni alla får sova gott!
Ska hålla tummarna för att det räcker med en gång i natt!
Jag kommer så bra ihåg hur jag var standby 24 timmar i dygnet. Har bara hört om en enda familj där barnen ropat på pappa på nätterna. Och Michaela var bara tre när vi skaffade valp som länge ville ut på nätterna. Tur att vi inte bodde i höghus. Men det blir bättre! ;)
Glömde namnet däruppe! ;)
Maj
Post a Comment