Sova!

Sorry förseningen, men jag fastnade i en grymt spännande dokumentär, Hehkulamppuhuijaus, på ettan igår kväll och bloggandet blev därefter.
Visste ni att det fördes en aktiv slit och släng-kulturs-introduktion inom industrin redan på 1920-talet? Att konsumtionssamhället tog sina första stapplande steg redan efter börskraschen 1029? Att nylonstrumpbyxan från 50-talet är en symbol för slit och slängandet visste jag, men att den medvetet försämrades nästan direkt den kom ut på marknaden för annars skulle den ha hållit alldeles för länge, det var nåt nytt! Och jag som hela tiden hört att konsumtionskulturen var något som ligger på våra onda slösaktiga 80-talist-samveten. Nu blir det nog till att grilla mommo nästa gång vi träffas!

Nåja, lång parentes, nätkassen går förstås till RockMom, bättre motivering finns inte! Bara du säger vilken adress du vill ha den till!

Annars upplevde jag något sällsynt i morse. Jag vaknade av mig själv på morgonen utan att ha blivit väckt på hela natten! Det hände senast nångång där mellan jul och nyår.
Jo, man kommer ihåg såna stora speciella händelser!
Egentligen är väl antalet sömntimmar inte mycket mindre än om jag skulle ha klivit upp för att dra täcket på eller satt nappen i munnen ett par gånger eller blivit väckt en kvart tidigare av en morgonpigg filur, men den mentala skillnaden är enorm!
Att vakna och märka att det är ljust i rummet och kunna sträcka på sig och lyssna på fågelkvittret en liten stund i tystnad med slutna ögon, aaaah!