...blir jag påmind om varför jag blev kär i den man jag bor ihop med.
Det är när han imiterar munamies, men på norska, så att både jag och sonen trillar omkull av skratt.
Det är när han ger mig en extra lång busig blick, för att i nästa sekund klämma tandkräm på min näsa.
Det är när han ideligen talar om sina drömmar och allt vad han planerar, fast jag vet att inte ens hälften av det blir av.
Det är när vi kommer att tänka på och säger samma sak exakt samtidigt.
Det är när han vänder om och går in och hämtar min telefon och plånbok då jag glömt dem när vi är på väg ut.
Det är egentligen rättså barnsligt, lite naivt och en hel del bus, men ändå allt detdär som visar att han trivs och bryr sig om mig.
Hmmm... Det måste vara vår i luften när jag håller på att svamla så här :)
Men på riktigt, har ingen annan fått vårkänslor ännu??
4 comments:
Åh, jag tycker att det är bra att fundera ibland, också över varför man delar hem med jsu dem man valt att dela det med. Vår eller inte! Dessutom låter det fint, sådeså. Micaela
Nja, inga vårkänslor ännu..men det där med kärlekskänslor över småsaker kan jag känna igen, och det är definitivt nåt man skall ta till sig..för det är just såna saker som gör att ett förhållande håller livet ut, tror jag <3
Håller med rockmom
Och så blir man på bra humör av att tänka på det! Och allt som ger en bra humör är bra för magen, eller vad nu muminmamman skulle säga.
De små sakerna är nog viktiga, speciellt i den vanliga vardagen då man inte hinner med allt det stora alla gånger.
Post a Comment