Det sista från sjukstugan

Det var enterovirus som krabaten hade och jag fick av honom. Det fick jag höra av rådgivningen när jag ringde för säkherhets skull nu när även jag blivit helt prickig. Men det går om efter en vecka eller så och sedan kan man sluta se ut som en inverterad flugsvamp i fejset och på händerna (jag ser alltså ut som om jag skulle vara 15 och utsatt för en enorm akne-attack).

Det om det. Gällande spyendet är sambon tillbaka på jobb en stund idag. Jag och krabaten har ännu inte börjat örgla, men jag säger inte hej förrän lördag morgon... Fast klarar vi oss dit slipper vi det nog denhär gången. *knackknackknack i bordsskivan*

Och det var härmed det sista sjukdomsrelaterade inlägget jag kommer att skriva på en månad. Lovar! Jag börjar ha sjukdomarna upp i halsen nu tycker jag, eller åtminstonen utspridda över fejset och på händerna!

I siffror

Jag måste bara kolla upp...

Magvirus smittar upp till 48 timmar efter sista symptomet.
Inkubationstiden är i medeltal 48 timmar. Alltså, om jag och krabaten inte börjar örgla inom de närmaste 3½ dygnen är vi på den säkra sidan.
Och jag som nu först börjar känna mig i skick igen efter febern.

Otur

Arghels, jag kan inte fatta dethär!
Först är krabaten sjuk och så blir jag sjuk, vilket är helt normalt.
Och sedan kommer sambon hem med spysjuka! Vah?? Är det inte barnen som går i dagis som borde ha med sig spysjukan hem??

Så just nu överdoserar jag gefilus, fast det troligtvis är lönlöst, och hoppas på det bästa.

38,1

Krypa över mamma-leken är en helt kul lek. Speciellt om man träffar nån sjuk muskel i mammas armar eller sidor så att hon stönar! Det är också den enda leken jag leker med sonen idag.

Febern slog till som en ivrig husbyggare mitt på dagen. Nu har jag långkalsonger, t-pajta, tröja, mjukisbyxor, yllesockor och fleecefilt över axlarna och ändå fryser jag. Men jag håller hoppet levande, fast min tillvaro är allt annat, så nu ska jag se om det inte blir bättre om jag drar på mig ett par yllesockor till!

Jag vet faktiskt inte

Nej, jag vet inte vad jag sk bli när jag blir stor.

Jag har min examen som kan ge en helt vettig lön om jag får en vettig anställning på ett vettigt företag. Lönen lockar. Jag erkänner.
Men lönen och det akadmiska tänkandet, forskarmetodiken, är nog det enda jag ser som riktigt lockande i det och man kan forska i vad som helst om man vill forska!

Det är ändå en bit ifrån det som jag är mera intresserad av i dagsläget: rådgivning, strukturering, utveckling, personkontakter. Men inom det har jag ingen utbildning. Noll. Nada. Alltså måste jag börja från scratch om jag vill jobba med det. Antingen utbildning eller ett grundläggande jobb. Lönen vill jag inte tänka på.

Och så har vi alla jobb som jag är beredd att ta bara för att få ett jobb. Vadsomhelst. Nästan. Ett par klausuler: Resande försäljare med egen bil, till exempel. Never! Vilket provisionsjobb som helst, nej. Jag skulle inte tåla att få betalt enligt personliga prestationer. Men annars nästan vad som helst.
Lönen vill jag inte tänka på.

Suck! Inte är det lätt när det är knepigt.

I karantän

Sonens lilla feber är, som sagt, bara liten idag. Men de små röda prickarna är desto flera!

Efter en morgon av barnsjukdomsroulette, läkarböcker och olika utlåtanden från släkten så börjar oddsen väga mot vattkoppor.
De första nipporna i ansiktet börjar bulla upp sig nu, medan jag hittar flera småa och röda på armar och ben allteftersom.
Det som återstår nu är lite detektivarbete för att se vem som kunnat smitta honom!

Hursomhelst är den lille nu satt i karantän, men är glad för det.

Glad, men prickig...


PS Om ni har väldigt bra virusscanning på er dator kan ni ha svårt att se bilden. DS

En sämre natt

Krabaten höll hela familjen vaken, gnällde lite ynkligt med jämna mellanrum hela natten och vid tretiden fick jag bara konstatera att han var het som en kastrull och om någon i rummet skulle få sova lite så var det nog bara febermedicin som hjälpte.

Idag har jag följdaktligen såhär mycket motivation:




Ser du något? Nä, inte jag heller.
Men det är svårt att känna motivation med en krabat som mest bara vill vara i famnen när han är vaken, tacka vet jag tv! Just nu har jag en känsla av att om jag klämmer ur mig en ansökan idag bara så är det godkänt och efter det får jag ta sofflocket i besittning. Eventuellt tillsammans med en skål sånthär:

Lata planer? Jepp, because i'm worth it!

En bra dag

Ett givande psykologbesök i morse, inte vet jag om jag blev klokare, men det kändes bra.
En timme med en bra deckare.
En mycket finslipad finskspråkig arbetsansökan som tog timmar att få ihop.
Lyssnade igenom sambons gamla cd:n med krabaten, som tyckte bättre om Dr Bombay än Bryan Adams, hmmf!
Städning/dans/bus till musik.
En god burgare och resten av deckaren som väntar på mig!

Bollen i rullning

Så ringde jag då till jobbet idag. Efter mycket om och men och mentalt förberedande och bollande av telefonen i händerna innan jag fick det gjort, nästan som när jag skulle ringa till min stora kärlek i högstadiet. Hursomhelst så gick det bättre idag än den gången (hans mamma svarade i telefonen...), chefen var helt förstående och tipsade mig om vem i huset jag skulle kontakta till näst.

Bra så långt och efter lite utredande av begrepp och information från mol, så har jag i alla fall en handligsplan. Men den primära tanken är ju att få ett jobb så fort som bara möjligt!
Så nu ska jag fortsätta affirmera och göra lite hemmaträning, äkta pust och stånk med magmusklerna på golvet, något som jag äntligen kommit igång med igen, helt på egen hand och utan nyårslöfte, det ni!

Måste vara nåt av det värsta jag gjort

I det skedet när vi skrev på köpebrevet på huset stod det klart för mig att jag inte kommer att återvända till jobbet i Hufvudstaden. Men eftersom jag inte mådde så bra då så sjönk tanken inte helt in. Inte ens när jag började se mig om efter ett jobb här litegrann så störde det mig nämnvärt. Men nu, nu börjar verkligheten hinna ikapp.
Krabaten börjar fast dagvård imorgon, bara 10 dagar i månaden tills jag har ett jobb, så det är svårt att säga hur länge det varar, men under den tiden har jag 0,0 € i inkomst.

Till att börja med hade jag glömt hur mycket det tar av en själv att söka jobb. Man ska marknadsföra sig själv på ett sätt som jag inte alls har någon talang för. (Lugn, jag söker inga marknadsförings eller försäljningsrepresentationsjobb!) Och söker man tre på en dag är man helt slut i bollen och så måste man skriva upp vad man sökt för annars glömmer man det innan man vaknar nästa morgon!

Men det värsta är att om, om det inte nappar snart så måste jag ringa mitt nuvarande jobb och begära att få kicken. (Okej, jag vet att det inte går att begära att bli sparkad, men de kan erbjuda mig ett jobb som jag inte klarar av att sköta på grund av avstånd vilket innbär att de tvingas säga upp mig enivejs. Att säga upp mig själv lönar sig icke då jag varken får arbetslöshetsunderstöd eller samma hjälp från arbeskraftsbyrån.) Det är bara ett telefonsamtal eller två, men fy attans vad det kniper i mig om jag tvingas klippa banden på ett så tråkigt sätt till en sist och slutsligen riktigt fin arbetsplats.