02 May 2013

Moffa

En person som jag önskar att ännu skulle vara i livet nu och jag skulle kunna ringa till, det skulle vara min moffa. Han gick bort rätt tidigt i cancer, två dagar innan vår studentdimmission, han fick aldrig se oss med de vita mössorna på, fast han var så stolt när vi kom ut till mommos och moffas hus för att prova studentdräkterna som mormor sydde till oss.

Trots att jag har en känsla av att han var lite barsk och kort i tonen för det mesta så har jag minnen av då han låtsades ta loss min näsa när jag var liten och hur jag var ganska säker på att det var hans egen tumme han gömde i handen, men det kunde ju också vara min nästipp på riktigt...
Och så hade han sin trädgård som var hans eviga intresse och glädje. Och det är därför jag skulle vilja tala med honom nu. Kunde inte komma på någon bättre att fråga om potatisodling och potatissorter, om vilka rosbuskar på nya tomten som lönar sig att behålla och vilka vi kan gräva bort och hur stort växthus han tycker att vi borde skaffa.

Lite kommer jag ihåg, småsaker som jag snappat upp. Om hurudan potatis han valde till sättpotatis till följande år och hurudan vi skulle äta. Hur han gav oss självodlad "grön sommarkorv" (gurka, alltså) från sitt prydliga växthus och hur gott det var! Och med vilken noggrannhet han valde rosor och buskar till trädgården och odlingen med en massa smultron insmuget mellan nävor och kattfot och fetknoppar där vi fick gå och plocka helt fritt själva!
Jag önskar bara att jag varit mera intresserad då redan, då när han kunde berätta...

5 comments:

sarai said...

Låter som en helt ljuvlig moffa, som förstår att smyga in smultron! Kram!

Anonymous said...

Förstår din saknad!
När det gäller trädgården och de växter som finns där: gör ngenting förhastat, låt det som finns där växa upp så ser ni sen vad där finns och vad ni vill spara. Det är ju en gammal trädgård så där kan finnas gamla härdiga, härliga växter. Och det kan dyka upp nya gamla växter efter flera år när de får rum att växa. Dottern min kan en hel del om rosor så om det gäller kan hon säkert nån gång titta in och se vad som finns där, men då får de ju gärna blomma förstås. Och om du sätter in bilder nånstans så går det kanske att identifiera dem där också. Men, som sagt, ingenting förhastat!
Maj

Anonymous said...

Talade med dottern och hon ställer nog gärna upp!
Maj

Kamomilla said...

Synd att man inte kan vrida tiden tillbaka..

Höperöt said...

sarai - Han var! Och jag tror han höll av oss barnbarn väldigt mycket!

Maj - Nej det blir inget förhatat, inget kommer sådär kategoriskt att tas bort, men huset ska rivas och det ska grävas ny väg och grund och dras vatten och el och så vidare, så det som är närmast huset för tillfället måste vi vara beredda att gräva upp och sätta ner nån annanstans!
Gärna på ett ställe där de får bli då förstås. Där finns en massa fina små vårlökväxter som jag aldrig sett förut och de ska jag försöka ta tillvara, måste bara sätta en pinne i jorden där de är nu så jag vet var jag ska gräva sen!
Ska se om jag sätter upp lite bilder här i nåt skede om någon vill identifiera så är det fritt fram! Måste bara komma ihåg kameran nångång...

Kamomilla - Jo, ibland skulle det faktiskt behövas!