18 April 2013

C2H5OH

Jag loggade ut för ett par dagar, det var just de två dagarna sambon var hemma innan det var dags för nästa arbetspass, så jag passade på att vara med honom så mycket det gick.

Under tiden har jag tagit mig en funderare. Kring alkohol. Av nån orsak problematiserar jag alkohol just nu.

Jag är inte orolig för min nuvarande konsumtion. Om vi säger som så: Hade jag haft en gen för alkoholberoende så skulle jag nog aldrig ha slutat dricka efter de där värsta studieåren. Härrägud alltså, jag får svindel av att bara tänka på det!
Jag har aldrig haft problem med att avstå, att vara chaufför en kväll. Att vara gravid och amma har egentligen varit skönt på ett sätt, att slippa. Att vara ensam hemma med barnen går också bra, nån gång blir det en öl på lördag kväll, men inte mera.
Och vår nuvarande konsumtion. På somrarna blir det ju lätt en bastuöl på kvällen, sådär onsdag-torsdag. Och på fredag öppnar vi (när sambon är hemma) en flaska rött till middagen och den flaskan räcker oftast till ett glas på lördag kväll också. Jag tror att vi en gång har öppnat en flaska till på lördag på tumis alltså (på kalas har jag kunnat ta ett eller två glas till ja), och det blev för mycket, kändes inte bra, det avstår jag gärna från i framtiden. Utöver det tar jag nån enstaka god och mustig whisky ibland, men mera sproradiskt. Jag njuter av att smaka på ett gott rödvin, blanda det med rätt sorts mat och få dedär underbara smakerna som gifter sig i munnen och gör att både mat och vin smakar bättre. Fast allra bäst är nog ett vin som står på egna ben, ett ensamt glas rött på bordet som är så fylligt och mångfacetterat i smaken att det bra får stå ensamt där det står.

Men så har vi då mitt samvete. Och fast jag vet att vår konsumtion är måttlig och i njutningssyfte, i motsats till fyllesyfte, så funderar jag om jag skulle vara en annan, bättre, människa om jag skulle sluta helt.
Och nu sitter jag här och undrar var skon klämmer! Varifrån kommer dethär dåliga samvetet? Har det varit nån dokumentär på tv, är det dendär familjebekanta som vi nyligen fick höra att fått allvarliga alkoholproblem? Vet inte.
Visst skulle det vara hälsosammare att inte dricka alls, i kalorier och återhämtningsmått räknat. Men inte ens jag tycker att det finns skäl att vara helt vit och alkoholmotståndare för barnens skull. Jag ger dem gärna en blick av föräldrar som kan njuta av ett glas eller två utan att bli sådär "annorlunda" och som vet var deras gräns går, hellre än att måla upp skräckbilder och förbjuda allt vad procent är över tröskeln till vårt hus.
Och i vems ögon skulle jag bli en bättre människa? Jag har ännu inte råkat ut för någon som sagt nåt illa om min nuvarande alkoholkonsumtion, men någon del av mig har nu fått för sig att jag skulle bli en fantastiskt mycket bättre människa om jag skulle ge upp några öl och dendär halva vinflaskan varannat veckoslut. Skulle jag inte kunna börja med nån frivilligverksamhet istället? Eller bli mera behärskad och glad och bli bättre på att inte höja rösten åt mina barn istället? Skulle inte det göra mig till en mycket bättre människa än att jag lämnar bort något jag njuter av ibland?

Jag skulle behöva vår gamla hälsotant från yle nu. En rejäl dam som nyktert (heh) säger: Äsch, jag burkar ta ett glas rödvin efter jobbet nästan varje dag, det där är inget att oroa sig för!

8 comments:

sarai said...

Hm. Vad får dej att tro att alkohol inte förekommer i frivilligverksamheterna? Skriker du åt barnen när du tar din bastuöl? Är du obehärskad om du dricker ett glas vin med din man?
Jag kan leka din tant: jag tar ett glas vin alltid ibland, ibland två, (som just nu, en regnig torsdag) det där är inget att oroa sig för!
Det är nog "duktig/snäll flicka" som spökar. Kan hon inte stoppa dej från en vinkel utan du lever lycklig, så måste väl hon försöka från en annan...
Kramar!

Anonymous said...

Plocka fram din största gjutjärns stekpanna och ge det dåliga samvetet en riktig smäll!

Om du vill njuta av ett glas rött eller en bastuöl för att det är gott och en mysig helgvana så skall du absolut göra det. Dessutom så är alkohol i små doser faktiskt hälsosamt, problemet är bara att det är många som till skillnad från dig har problem med att hålla sig till små doser...

Jag tror att skon som klämmer är att vår egen mams inte tog något starkt alls medan vi var små, och att ditt undermedvetna vill apa efter. Men alkohol är en del av vardagen i vårt land och det är säkert bättre att barnen ser sina föräldrar använda måttliga mängder alkohol än att göra ett spöke av det (antingen absolutism eller i form av alkoholism).

Sys

Höperöt said...

Sarai - Jag misstänker också starkt att det är den duktiga flickan som vill bevisa något, brukar vara hon som är i farten när jag får en mystisk fix idé om att begränsa mina nöjen eller "borde vara en bättre människa".
Jo, jag höjer rösten åt mina barn, varje morgon känns det som (varannan kanske på riktigt), men det är nog helt utan alkohol inblandat, bara kaffe och vanlig morgonstress :)
Jag misstänker snarare att jag känner mig dålig då jag höjer rösten åt mina barn, men det är mera komplicerat att åtgärda den saken just nu än att bli nykterist och därför försöker jag ändra på det istället, för att hålla duktigheten konstant.

Yster - Jo, vår mor kunde ju liksom ha haft en mer avslappnad attityd till alkohol när vi var små så skulle jag slippa fundera på det nu :P
Inte för att jag kan påstå att jag taigt henne som exempel på den här punkten. Men säkert påverkar det lite då hon, senast hon var här, inte kunde låta bli att kommentera nåt om körskick när jag bjöd på en öl till tv:n på kvällen. Då hade jag ju sällskap ännu till och alla barn var friska och krya.
Om man inte viftar med samvetskortet själv, så gör nog hon det åt en i alla fall!

Höperöt said...

Och, förlåt: Stor kram tillbaka! Det är bra att veta att också andra mammor (var i världen deras barn än är) kan ta sig ett glas nu och då!

M said...

Alltså.. jag känner ju igen det där. Och jag vill påstå att om det är så att det oroar dig så ska du låta bli ett tag och se om det blir bättre. Alltså, inte för att det oroar dig att du dricker för mycket, men om du funderar på det mycket. Vet inte om du förstår skillnaden nu med den korta förklaringen?

Det är inga mängder som skadar dina barn, men du skadar inte heller dem genom att låta bli för din egen skull! Det finns inget "absolutistspöke" som kommer och skrämmer en från alkohol. Barnen tänker inte på det, de bryr sig inte alls i ifall du INTE dricker. Det viktigaste är väl att inte förhärliga drickandet, och att inte vara full och eländig i deras sällskap. Allt annat är väl mer än okej.

Jag har alltid varit stolt över mina föräldrar för att de inte druckit. Det har känts skönt att kunna lita på att de kan hämta en också en sen lördag. Men det skulle inte skada mig att de drack lite, så länge jag inte på minsta sätt behöver oroa mig fr dem.

Glad lördag!

Höperöt said...

M - Jag tror jag förstår din tankegång. Oroar det mig så skadar det inte att ta paus för att se om det känns bättre. Är just det som är orsaken till min oro så märks det nog då. Jo jag lutar lite ditåt, men misstänker nog att det finns annat inblandat i mitt oroande också.

Och jo, på sätt och vis är jag glad att jag hade en mamma som kunde komma och hämta mig när som helst på en lördagkväll när jag var yngre. Å andra sidan skulle det ju ha varit kul om nån av kompisarnas morsor hämtat lika ofta som vår. Det är nämligen något jag inte lärt mig av min mamma, att ta ut lite egentid med gott samvete och veta att någon annan håller i ratten ett tag.
H. Kontrollfreaket

Kamomilla said...

heregud- jämfört med dina mått är jag alkis. På riktigt alltså. och mina myndiga barn är storkonsumenter för de rojvar ju ändå, vilket hör åldern till.
God mat gott vin, skön bastu och en god öl, det finns inget ont med det. Har du vuxit upp i en familj där det varit en skam att smaka överhuvudtaget?

Jag växte upp i en akademiskt utbildad familj där det firades hejdundrande akademiska vappenfester hemma hos oss med fulla vuxna och rajtan tajtan. (70-tal)Vi var trygga med det för ingen var aggressiv-alla hade skoj. Jag var typ 5-9 år på den tiden)
Jag har inte blivit alkis, otrygg eller socialt rubbad. På den tiden söp man som cornelis wreswijk, rökte inne och struntade i om ungarna sov. Jag blev en mycket ansvarsfull vuxen skulle jag ändå våga påstå. Det har inte att göra med alkoholen utan med värderingarna och synen på helheten. Den GRUNDtrygghet som du ger dina barn. Om du super och SLÅSS så ger du en signal men om du tar ett glas vin, njuter av maten och har det gott med din kära man så mår du bra och era barn också-

Höperöt said...

Nejdå, ingen nollpolitik hemma hos oss inte, jag har en far som bryggde eget öl i källaren då när det ännu var dyrare med bastuöl i butikerna, så jag är helt väluppfostrad på den punkten kan vi säga :)
Och visst har vi också fått bevittna en och annan blötare kräftskiva och nyårsfest i motsvarande ålder, utan större men vågar jag påstå.

Men samtidigt har jag fått höra om hur vår mor inte drack något alls när vi var småa och sällan när vi var borta hemifrån och "kunde" behöva hämtas hem när vi var lite äldre och visst är det en sak jag uppskattar i dagsläget, men inte utan att jag känner en viss press hemifrån att jag nog "borde" göra på samma sätt som dem jag också...