Idag är en sån dag då jag skulle vilja kunna läsa krabatens tankar.
Ena sekunden lyssnar han koncentrerat och försöker göra som jag ber honom och är duktigaste pojken i världen!
I nästa sekund är det "Nej, inte! Vill inte! Vill vill!", handviftande och frustration och jag försöker förstå och tolka.
Kort därefter är det besviket illvrål och krokodiltårarna skvätter runt hela rummet för att mamma försöker sätta på honom fleecebyxorna. Dumma mamma! Utan tanke på att det var man själv som sade "pulka parken" några sekunder tidiare.
Logiken är helt säkert glasklar för honom, men för en mamma som själv var två för 27 år sedan så är det svårt att hänga med, jag kommer inte ihåg och har alltså noll erfarenhet av att leva i hans värld. Oftast får jag bara erkänna att tillkortakommandet är mitt eget, inte hans, räkna till 10 för att lugna ner mig (dom påstår att skratt är smittsamt, det är frustration också!) och sedan starta om igen med lugnare röst och lite mera perspektiv på situationen.
Tur att det också finns bättre dagar!
2 comments:
Viljan är stark i den åldern, "vår" treåring har också en otroligt stark vilja. Våra egna var nog inte riktigt såå jobbiga. Men det är också länge sen så man kanske glömmer! Ganska lugnt är det när han är hos fammo och faffa, det verkar finnas mest vilja när mamma och pappa är närvarande! Hur det sen går när lillebror anlänt, det blir spännande att se! Hos er också! Lycka till!
Maj
Nä jag är också helt säker på att jag aldrig var så envis när jag var liten! ;)
Och jo, den mesta viljan visas förstås mot de som finns närmast, fammo slipper nog lättare undan.
Ja vi får se hur det går! Har försökt prata lite bebis varje dag nu så att det inte ska bli en chock sen. Fast det gäller nog bara att vara beredd på att den största omställningen sker i krabatens liv...
Post a Comment